Välkommen till StrandBloggen!
Man behöver inte nödvändigtvis göra en resa för att ha något att berätta. Det räcker med en stund på stranden. Här i vår StrandBlogg hittar du personliga reflexioner, upplevelser och intryck.
2012
©Gunvor Petersson
0 kommentarer 
Målmedvetna älgspår i sanden.
FLÖDANDE sol, underbart! Bestämde mig för att ta en förmiddagspromenad. Jag beslutade mig också för att gå ensam och då kunna titta på saker och fotografera i egen takt.
För fyra år sedan var det liknande väderförhållande som idag. Det blåste ganska mycket, stranden var utan snö, temperaturen var under noll och sanden var frusen och mörkfärgad. Vinden hade ryckt loss sandkorn som flugit i väg längs stranden. Där det låg något ivägen hade vinden stoppats upp och sandkornen tappat fart. Där de fallit ner bakom hindret hade en formation av torr sand byggts upp som låg ljus mot det mörka frusna underlaget. Jag såg t ex fina ”hjärtan” bakom skalen av hjärtmusslor.
Idag var sanden frusen och den sydvästliga vinden hade ryckt loss sandkorn på samma sätt. Det händer inte så ofta att stranden är hårdfrusen och vinden lagom. Det var som sagt fyra år sedan jag upplevt detta fenomen på stranden senast.
I strandkanten låg i dag ett tjockt lager av vågskum. Temperaturen gjorde att det bildades iskristaller i vågskummet och det sjönk inte ihop så fort, därav det tjocka lagret, antar jag.
Jag hittade också spåren av den älg som fyllde största delen av förstasidan på Hallandsposten igår. Älgen gick ut i havet och stod där i flera timmar. Räddningstjänsten larmades och Laholms kommun höll undan biltrafiken på stranden, så att älgen kunde gå iland. http://hallandsposten.se/nyheter/laholm/1.1886769-brandman-hjalpte-alg-ur-vattnet
Jag följde spåren och fann att älgen hade kommit ner genom grönområdet som finns nedanför norra delen av Skummeslövs norra sanddynsreservat. Tyvärr har stora delar av de grönområden som funnits som korridorer för djuren mellan våra naturreservat proppats igen med bebyggelse. Därmed tvingades älgen ner på stranden.
Ivern är stor hos våra politiker att än mera bebygga grönområden i kustområdet om man ser vad som föreslås i Framtidsplan 2030.
Var finns den långsiktiga planeringen i Laholms kommun?
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
VINDRIKTNINGEN och vindstyrkan, temperaturen, nederbörden o s v, gör att stranden aldrig är den samma. Alltid visar den sig i nya skepnader med nya spännande fenomen att upptäcka. Den senaste veckan har snön försvunnit och kommit tillbaka för att åter försvinna. Däremellan låg sanden i dagern, men var blöt. Då kom kylan och stranden blev isig och frusen.
Lill julafton blev det mildare, det snöade ymnigt och blåste kraftig östlig vind. Med dottern och barnbarn tog jag en kvällstur till stranden. Vattenståndet låg otroligt långt ute. Vinden och snön hade pressat ut vattnet och vi kunde gå långt ut på den snötäckta havsbottnen tills vi nådde ut till vattnet och det isbollsskvalpande vattenbrynet. Märklig upplevelse.
Natten till juldagen försvann i stort sett snön lika snabbt som den kommit och följdes av regn och kraftig vind, denna gång från sydväst. Under natten har havet dånat och nått nästan upp till dynkanten.
Trots att det inte var sol eller vindstilla tog en hel del personer sig en strandpromenad på juldagen. Som alltid med sällskap av barn upptäcks det än mera. Barnbarnen visade på formationerna som fanns i kanterna där regnvattnet sökt sig mot havet. Troligtvis berodde det på att stranden varit frusen och att det sedan kommit så stora regnmängder under kort tid. Vid sådana här tillfällen saknar jag extra mycket föreningens naturexpert, Patrik Slimane, som kan förklara de mesta fenomen på stranden.
Vera gjorde ett ovanligt strandfynd – en registreringsskylt från en bil. Sådana strandfynd görs troligtvis bara på havsstranden i Laholm där man struntar i att respektera allemansrätten och terrängkörningslagen och kör bil på stranden.
Bort mot Kattvik syntes ett stort lastfartyg av något slag. Kanske hade det tvingats söka skydd i bukten i nattens starka vind. Så stora fartyg syns sällan här.
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
DET HAR varit kallt. 16 grader i går natt. Men i morgon ska det bli plusgrader.
Bäst att passa på att åka en runda med sparken medan snön ännu ligger, tänkte jag och avbröt min städning.
Jag kom ner till stranden när solen just försvunnit bakom Bjärehalvön. Det var otroligt vackert och stilla, nästan ingen vind och jag försökte tänka bort alla hjulspår av bilar som kör i snön på stranden.
Det har börjat bli en iskant med härliga formationer i vattenbrynet. Ett tacksamt motiv och som så många gånger förr böjde jag mig ner och fotograferade. Då dök en pappa med sin lilla flicka upp och undrade vad jag gjorde. De var nere på stranden med kälke. Hanna, som flickan heter, provade att köra med min spark på en plätt med is som bildats. Väldigt trevligt att föräldrar tar sig tid att gå ner till stranden en stund med sina barn. En härlig plats för avkoppling!
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
DET ÄR SÖNDAG och många människor njuter av en solig promenad längs havet. Några barn leker i gnistrande nysnö i dynkanten. Plötsligt dyker tre firmabilar upp. Folk stannar till och ser logotypen TOTAL WIND som pryder fordonen. Vad kan det vara för arbete som ska utföras på stranden så här mitt på blanka söndagen?
Inget visar det sig. Förarna är bara ute efter en stunds "lekfull" bilkörning.
Fram och åter kör de. På stranden och i vattenbrynet så havsvattnet sprutar.
Så stannar de till. Har de besinnat sig och insett att deras uppvisning är störande och riskabel...?
Nej, istället varvar de upp och börjar sladda runt, runt i cirklar så att sandblandad snö yr runt däcken.
Vi som brukar vistas på stranden vet att den här typen av vårdslös terrängkörning ofta förekommer både i Mellbystrand och Skummeslövsstrand. Det speciella den här gången är att buskörningen sker med tjänstebilar som tillhör ett miljöföretag. Total Wind är ett danskt privat bolag som lever på att montera och underhålla vindkraftverk. Bland annat i Halland.
Total Wind verkar i en bransch som kallas clean tech. Men bevisligen har de personer i de egna leden som inte vet vad det innebär. Och som inte inser att när de kör så här omoget med firmabilar bland flanörer på en havsstrand så stänker det en massa dynga på det egna varumärket. Dessvärre hamnar en hel del av smutsen även på varumärket Laholms kommun, som genom sin passivitet gör detta möjligt.
Stefan Eliasson
PS!
Den här texten och bildcollaget ovan skickades 6/12 som insändare till Laholms tidning. Texten publicerade 13/12 men utan bild och firmanamnet. Mona Davidsson på LT valde att redigera bort det med motivering att hon inte kunnat få tag i Total Wind. Strandmiljö Laholm har också i mail till företaget bett om deras syn på det inträffade. Naturligtvis förstår vi varför de inte svarar – men till skillnad från LT tycker inte vi att Total Wind ska komma undan bara för att de stoppar huvudet i sanden.
©Gunvor Petersson
FÖRSTA snön har kommit. Vinterlanskapet vid havet och på stranden är minst lika vackert och spännande som på sommaren.
När vi gick över strandheden såg vi svävande snötoppar över det torra gräset. Som en äng med ängsull. Fröställningar från sommarens blommor stod kvar och snön hade lagt sig som vita små toppar ovanpå. Vackert och speciellt – jag har aldrig tänkt på eller sett detta innan.
Förmiddagens promenad var mulen men på eftermiddagen fick vi vandrai flödande sol. Snön på stranden tillsammans med den vindstilla havsytan reflekterar massor med ljus. Det var bara att lapa i sig efter alla gråmulna dagar och allt mörker. Det var många som passade på att ta sig en promenad med nysnö vid havet.
Kvällshimlen var magnifik på hemvägen. Vilka färger!
12 km promenadvänlig havsstrand. Vilken tillgång!
Gunvor Petersson
© Gunvor Petersson.
Uppe till vänster: Sandhög och vresroshög. Upp till höger: Nyplanterad strandråg och sandrör. Nere till vänster: Gropen. Nere till höger: Nyskapad dyn med "återplanterad" bänk.
DET ÄR intressant att följa arbetet med att ta bort vresrosor i dynerna. I går grävdes ett stort bestånd upp söder om Strandlyckan. En stor grop grävdes där beståndet stått och sedan lades vresrosorna i botten. Med sanden som grävts upp skapades sedan en ny dynrygg.
Bänkarna som vi "planterade" i höstas, efter det att vinterns stormar ryckt upp dem, planteras nu om.
I nästa vecka påbörjas plantering av strandråg och sandrör på de nyskapade dynerna. Till det arbetet behövs många händer så förhoppningsvis anmäler sig frivilliga krafter.
På Laholms kommuns hemsida går det att läsa om projektet. Här finns projektbeskrivning och redogörelse av de tillstånd som har getts för att få gräva i dynerna, flytta sand osv.
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
PÅ EFTERMIDDAGEN kom solen fram ett slag så då blev det en promenad på stranden. Vi tittade på hur grävmaskinen arbetade med att ta bort vresrosor och "planterade" tillbaka växter på den återskapade sanddynen. Vi mötte också projektledaren Margareta Lindgren som berättade att nu har flera markägare hört av sig och vill vara med i projektet.
Vi träffade också på detektorföraren Robert Ullman, som vi träffade och gjorde ett inlägg om dagen före julafton förra året. Då hade han nyligen hittat en vigselring som varit borta i 20 år, som han kunde lämna tillbaka till ägaren. I dag hade han inte gjort några anmärkningsvärda fynd. Men väldigt skönt att gå och sakleta på stranden var det i alla fall.
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
BEKÄMPNINGEN av vresrosor har startat i södra Mellbystrand. Lite norr om Kolonivägen har en grävmaskin börjat gräva upp ett stort bestånd av vresrosor. För oss lekmän kan det verka drastiskt och egendomligt att det grävs på detta sätt i dynerna. Särskilt för oss som är uppvuxna med att ha fått lära oss att vara mycket försiktiga med växtligheten i dynerna. Nu är förhållandena annorlunda och dyner och hed håller på att växa igen.
För att få flytta på sand eller göra något annat ingrepp i dynerna behövs ett medgivande ifrån länsstyrelsen enligt miljöbalken. Givetvis behövs också markägarens tillstånd.
Strandprojektet, som drivs av Laholms kommun med anslag från länsstyrelsen, har alla tillstånd klara för att röja vresros, tall o dyl runt Kolonivägen. Projektet leds av miljöstrateg Margareta Lindgren tel 0430-152 73.
Vi är nog många som kommer att följa arbetet.Vill du delta i arbetet rent praktiskt så kontakta Margareta Lindgren. I Skummeslövsstrand har ortsbefolkningen hjälpt till och lagt ner mycket arbete.
Gunvor Petersson
©Åke Elofsson
DET ÄR svårt, jag vet, men ibland måste man bara försöka vända ryggen åt bilar, motorcyklar och andra ovidkommande inslag som så ofta förminskar naturupplevelsen nere vid stranden. Där finns ju så mycket fint, både stort och smått att ta in och reflektera över när ögon och tankar får vandra fritt. Det fick jag en påminnelse om när ovanstående bild nyss plingade in i föreningens mailbox tillsammans med följande korta rader:
”Hej! Bifogar en bild som jag tog på stranden 2012-11-04.
Fantastiskt vilken konst som naturen kan skapa med vatten och sand.” Mvh/Åke Elofsson
Jag kan bara tacka och hålla med, Åke!
Stefan Eliasson
©Gunvor Petersson
GRÅTT och tråkigt, men ingen vind, så det blev en söndagspromenad längs havet..
Ganska många familjer med barn fanns till att börja med på stranden.
Tyvärr fanns där också en motorcrosscykelförare som låg och snurrade, rusade motorn, var uppe i dynerna och körde, accelererade. Så fortsatte den vita och röda motorcykeln från Mellbyvägen och söderut, vände långt nere i Skummeslövsstrand och kom tillbaka. Motorljudet hördes hela tiden längs hela stranden. Inte det ljud man förväntar sig eller önskar vid en söndagspromenad på en strand precis.
När föraren mötte mig och såg att jag fotograferade honom for han snabbt upp för Ejdervägen och försvann. Det är inte första gången denna motorcykel har "lekt" i dynerna och på stranden. Hoppas det är sista gången.
Sista biten av vår promenad gjordes utan motorsmatter, och då var det riktigt skönt i det milda vädret.
Tänk om den långa stranden fick lov att vara en riktig strand!
Gunvor Petersson
Snart kommer det att börja röjas på strandheden även i Mellbystrand. Kill Persson, Bo-Göran Karén och Margareta Lindgren är alla involverade i projektet. ©Gunvor Petersson
I SKUMMESLÖVSSTRAND har under flera år ett strandhedsprojekt pågått. Tall och vresros har tagits bort, havsutsikt och hedens vidd har återvunnits liksom många rara växter. Även antalet bin och fjärilar har ökat. Nu erbjuder Laholms kommun även de markägare som önskar att delta i ett liknande projekt i Mellbystrand.
Bo-Göran Karén äger marken vid stranden och i dynerna både norr och söder om Kolonivägen i södra Mellbystrand. Han är en av de markägare som har anmält sitt intresse att vara med i naturvårdsprojektet.
Bo-Göran träffade idag Margareta Lindgren, Laholms kommuns miljöstrateg och Kill Persson, Naturvårdsexpert. Tillsammans gick de i dynerna i ett härligt höstväder med sol och diskuterade vad som kan göras för att stävja igenväxningen. Kill Persson hade med sig flygbilder där han ringat in vissa områden med tall och vresrosor som han förslår ska tas bort.
Bo-Göran vill att vissa vresrosor ska få vara kvar och han ska också höra med de närboende om hur de önskar att röjningen ska ske. Stort samförståndstänkande således.
Arbetet med strandhedsprojektet i Mellbystrand kommer troligtvis att påbörjas redan i år.
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
I NATT har det varit 3 minusgrader. Folk kommer och tittar till sina fritidsbostäder inför vintern. Så även Sigborn, föreningens medlem som snickrat ihop bänkarna till stranden.
Vi passade på att ta en promenad tillsammans på stranden och tittade så allt var OK med bänkarna och satte oss på en av dem för en vilostund. Det var solsken och vindstilla.
Betonggrisarna och vägskyltarna togs bort i början av oktober så nu ser stranden ut som en strand ska göra (förutom att det kör bilar då och då, nu såg vi en ordentlig buskörning bortåt Skummeslöv).
Men mest såg vi promenerande människor. Även en karavan av 26 islandshästar med ryttare passerade. Härligt att se så många människor vistas på stranden och njuta i solen.
Gunvor Petersson
© Gunvor Petersson.
I DAG är det ett ständigt dånande, ihållande, ljud från havet! Höga vågor och brunt vatten. Till och med vågskummet är brunaktigt. Tänk vad havet och stranden kan förändras över en natt.
Fascinerande!
Gunvor Petersson
© Gunvor Petersson.
EFTER att ha varit i Lund en vecka, i vår sons familj, vill jag ner till havet. Så Tore och jag styr kosan till stranden. Ingen sol – ingen blåst men dyningen rullar tungt in mot strandkanten från en annars stilla, blank havsyta. Ett, dovt, lugnt ljud av långsamma vågor, igen och igen... Behagligt!
Som vanligt kan jag inte låta bli att plocka upp plast och liknande skräp, man får passa på så länge soptunnorna står kvar. Tore drar iväg på "rundan" själv. När han har vänt vid Vallbergavägen möts vi igen.
Under tiden passerar en stor grupp ryttare på islandshästar. En härlig syn!
Visst är det fint i Lund, med massor av cykelvägar och alla cyklister – det gillar jag. Men vår vidsträckta, promenadvänliga strand längtar jag ändå hem till.
Gunvor Petersson
Klubbsvamp. ©Gunvor Petersson
Den här spretiga larven ska bli en gulfläckig igelkottspinnare.
VI FÖRSÖKER lära oss GPS-hantering och övar ihop med andra föreningar i kommunen som har miljö- och naturintressen. Syftet med att lära oss GPS är att kunna visa naturen på ett nytt sätt för turister och andra intresserade.
Värdar för dagens sammankomst var Friluftsfrämjandet och Strandmiljö Laholm. Vi hade valt att vara i Skummeslövs södra naturreservat där vi hade tagit ut vissa way-points som gruppen skulle söka sig fram till med hjälp av de koordinater vi gav dem.
Vid en way-point kunde deltagarna hitta den lilla orkidén Knärot, som växer i reservatet. Så här såg informationen ut som deltagarna fick.
Vi diskuterade och prövade olika sätt att söka och navigera oss till en punkt. Framförallt hade vi trevligt och fikade i skogen.
Särskilt på heden i södra Skummeslöv finns många rara växter som vi såg, t ex mattlummer, sandlummer och höstlåsbräcken. Vi hittade också många larver av den sällsynta gulfläckiga igelkottsspinnaren. Den har kommit tillbaka nu när heden, genom strandprojektet, har blivit öppnare. Heden bjuder också på många speciella svamparter. Klubbsvampen var otroligt vacker i sin form och sin blekgula färg där den stack fram så spänstigt och stolt, trots sin ringa höjd på några centimeter, i den låga hedväxtligheten.
Verkligt härligt att vara ute i markerna ihop med så många naturintresserade och kunniga personer!
Ulf Bjerstaf & Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
Här syns rökplymen från branden i Halmstad. (Bilen är inte den det talas om i texten.)
I DAG VAR det skönt promenadväder och flera hästekipage kom förbi i strandkanten. Efter 15 september är det fritt fram för både hästar och hundar på stranden. (Däremot är det inte tillåtet att köra med vattenskotrar vid Ejdervägen längre). Barn lekte i eftermiddagssolen och fridfullheten var stundtals magisk.
I går kändes klorlukt i Mellbystrand från röken från branden i ett kemiskt lager i Halmstads hamn. Otäckt! Nu syntes fortfarande rök ifrån branden när man tittade bort mot Halmstadhållet.
Tyvärr avslutades promenaden med att en ung man i silverfärgad ny bil körde fram och tillbaka norr om Kolonivägen och sladdade omkring. Helt sanslöst!
Gunvor Petersson
© Gunvor Petersson
NÄR DET blåser vid havet är stranden en mäktig upplevelse med höga vågor, sand och skum som yr i luften och man blir medveten om naturens krafter.
Stormarna tros bli intensivare, en följd av klimatförändringarna enligt forskarnas prognoser. Och visst verkar det så. I år har det inte varit några riktigt kraftiga stormar i augusti, men 2010 var det redan den 25 augusti en storm då havsvattnet gick upp till dynkanten. I går var det kraftig vind och vattennivån gick långt upp på stranden. Dynkanten har flyttats tillbaka genom de kraftiga vinterstormarna så det går inte att jämföra hur långt vattnet går upp mot dynkanten längre med tidigare stormar.
Hur som helst blåste det så kraftigt att de fåglar som normalt lever ute till havs kommer in mot kusten och fågelskådarna är på plats med sina tubkikare. En sillgrissla satt på stranden och tog igen sig. Den såg ganska medtagen ut men förhoppningsvis kan den att ge sig iväg igen. En död stormfågel vittnade om att alla inte klarar den hårda vinden.
Det gjorde inte heller handikappräckets sittbänk som fanns längst ut. Den var ordentligt övervuxen med alger där den låg på stranden. Undrar hur det gått att sitta på den, halkade man inte av tro? Havstulpaner och blåmusslor har däremot tyckt att det var ett utmärkt ställe att slå sig ner på, de hade satt sig fast ordentligt.
Gunvor Petersson
©Jens Hallberg
JAG MÅSTE erkänna att jag inte visste om att den fanns, den europeiska vandrardagen. Men det gör den, och på den arrangerade Strandmiljö Laholm en vandring tillsammans med Länsstyrelsen och Svenska Turistföreningen. Gunvor Petersson och Ulf Bjerstaf skulle guida oss genom två strandskogar, Svarvareskogen och Skummeslövs norra naturreservat.
Arton personer mötte upp denna söndag förmiddag på ängen vid Strandpensionatet. Vi var nästan lika många män som kvinnor, och dessutom en liten flicka och en hund. De båda sistnämnda fick bäras någon liten bit, men övriga tog sig faktiskt fram helt för egen maskin hela vägen, en knapp mil på drygt fyra timmar. Men då tog vi också två välbehövliga och mycket trevliga fikapauser. Dessutom stannade vi upp lite då och då när Gunvor hittat en eller annan spännande svamp, snigel eller småkryp att berätta för oss om.
Vi fick också höra om varför de här skogarna är så märkligt kuperade, att det är dynryggar i olika riktningar som är en kvarleva från sandflykten som pågick i flera århundraden innan tallskogen planterades.
Ulf pratade bland annat om tystnad som bristvara i världen vi lever i, något som är mycket påtagligt i de här naturreservaten. Det blir nämligen aldrig så där riktigt skogstyst här med motorväg och bebyggelse så nära inpå. Desto viktigare att värna om att dessa gröna oaser får finnas kvar, i en trakt där varenda markbit lätt kan sneglas på som eftertraktad och dyrbar tomtmark, tack vare närheten till havet.
Jag som varit i Svarvareskogen några gånger förut, och som ofta går i Skummeslövs norra reservat blev påmind om att det alltid finns något nytt att se i naturen, alltid något nytt att reflektera över eller lära sig. När man går tillsammans med andra, eller bara går en annan stig än den gamla invanda kan skogen hemmavid bli en ny upplevelse varje gång.
Vandringen avslutades med en sträcka på stranden och även på den vackra strandheden. Dit ner når inte bullret från E6 och denna höstlika söndag hördes just inte så mycket mer än bruset från havet. Det är så jag gillar vår långa strand allra bäst, smått ödslig när badsäsongen är över. Då kan man gå i lugn och ro och njuta av de storslagna vyerna runt Laholmsbukten.
Jens Hallberg
©Gunvor Petersson
BETONGSUGGORNA på stranden och skyltarna om motorfordonstrafik förbjuden brukar inte vara kvar mer än till slutet av augusti. I år står de kvar in i september. Det är väldigt bra att det fortfarande finns områden på stranden som är "bilfria".
Jag försöker åter ta tjuren vid hornen och få upp min kondition. Det ska bli stavgång på stranden titt som tätt framöver. Idag har jag och min grannfru gått "rundan" Kolonivägen-Vallbergavägen och tillbaka i rask takt. Det är skönt att gå på det perfekta underlaget, känna vinden och höra vågorna. Men bilar kommer körande lite hur som helst på stranden, ibland dyker de upp på vänster och ibland på höger sida. Inte ens på de "bilfria zonerna kan man känna sig säker på att det inte smyger sig upp en bil jämte.
Jag frågade mannen med skärmmössan om han var medveten om att han körde bil där det enligt skyltarna inte är tillåtet med motorfordonstrafik.
– Det är jag fullt medveten om, men det skiter jag fullständigt i!
Och så erbjöd han mig penna och papper så jag kunde skriva upp hans bilnummer och anmäla honom för polisen.
Jag tackade för erbjudandet men sa att jag kunde i stället ta ett foto. Vilket jag alltså gjorde. Sedan blev jag bryskt ombedd att sticka.
Hur som helst finns det många som respekterar förbudsskyltarna. Så det är skönt att de "bilfria zonerna finns kvar.
Gunvor Petersson
IGÅR fick Laholms ledande förtroendevalda en chans att ta del i vad vår förening står för och varför vi tycker det är så viktigt att freda stranden från biltrafik.
Strax innan kommunfullmäktiges sammanträde skulle börja fanns Karin Werke och jag på var sin sida om entrédörren. Vi erbjöd alla som passerade in Strandmiljö Laholms senaste folder.
I stort sett alla tog glatt emot den, det var bara 3-4 som nekade. Vi fick också flera uppskattande kommentarer om hur fin foldern är.
Så man kan säga att vår informationsaktion genomfördes i en mycket trevlig stämning.
Arbetet med den fina stranden i Laholm går vidare.
Ulf Bjerstaf
©Gunvor Petersson. Här finns det saker att upptäcka!
SISTA veckan innan skolorna börjar kom sommarvärmen tillbaka. Eftersom barnbarnens föräldrar hade börjat arbeta var barnbarnen hos oss. Det blev många timmar vid olika stränder med bad, håvning och naturupptäckter.
En av dagarna drog vi ner vår strandvagn med hinkar, håvar, fika och badkläder (plus en Brassestol till mig) till vår hemmastrand. Det var första gången i sommar vi hade en stranddag där. Oftast åker vi till andra stränder eftersom vi inte trivs på en strand med bilar runt omkring.
Det var en lugn solig dag och vi vadade och undersökte strandkanten. Många människor tror att det inte finns så mycket liv vid en sandstrand, att det bara är sand. Men visst finns det djur, många av dem ligger dock inte synliga utan nedgrävda i sanden.
I de små uppbyggda rören av sand som vi upptäckte kunde man skönja djur som satt och gömde sig. Antagligen något litet kräftdjur.
Alltid finns det spännande små saker att iaktta vid varje strand.
Gunvor Petersson
©Stefan Eliasson. Louise Bergwall och Gunvor Petersson var med och finstädade stranden i norra Mellbystrand.
©Stefan Eliasson. Plast hör inte hemma på stranden inte ens om det är i form av en gullig delfin.
© Gunvor Petersson. Det gör däremot de här dekorativa växtbollarna som rullar omkring i vattenbrynet.
UNDER juli månad håller föreningen på att räkna alla bilar som finns på stranden och på de allmänna strandnära parkeringsplatserna som finns utmed kusten i Laholms kommun. Idag strandstädade vi dessutom i norra Mellbystrand. En härlig strandpromenad med fikapaus vid nakenbadet.
Stranden var ganska så fri ifrån plast och skräp, men vi finputsade den. De sommararbetande ungdomarna som strandstädar, (strandpatrullen), gör verkligen en fin insats.
Någon hade slagit sönder en glasflaska vid räddningsvägen Nedanför Birger Pers väg. Vi rensade upp alla glasskärvorna. Tydligen hade man slagit flaskan mot fästet där en lampa stått.
Vi hittade intressanta bollar av växtfibrer och alger som rullats ihop av vågornas rörelser. Vackra små skapelser där de låg och rullade i vattenbrynet.
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
VÅR sångvandring på Hökafältet blev hellyckad! Det var något ovanligt att gå ut i naturen tillsammans med en vokalensemble, så 60 personer hade samlats för att pröva detta evenemang. Voizone-ensamblens fyra medlemmar är duktiga sångare och trevliga personer så det hela blev så bra det kunde i det lite ostadiga vädret. Men kvällssolen tittade faktiskt fram ett tag medan vi gick i strandskogen.
Målet för vandringen var havsstranden. Visserligen hade "Så skimrande var aldrig havet" gjort sig ännu bättre om havsytan legat lugn men vi som stod och lyssnade till sången i lä bakom en sanddyn, kunde ändå tänka oss hur skimrande havet kan vara en vindstilla kväll. Faktiskt fick vi en liten regnskur på oss också vid havet. Men glädjen i sången, där vi alla ibland stämde upp i allsång, var otvetydig. Att stå ute i naturen och förhöja upplevelsen med sång var förträfflig.
Ulf Bjerstaf
Gunvor Petersson
PS!
Missa inte vår sista vandring för året i Svarvareskogen och Skummeslövs norra naturreservat, söndagen den 9 september kl 10.00. Samling på ängen jämte Strandpensionatet.
PPS!
Snart börjar vi planera för nästa års vandringar i kustområdet. Alla idéer och förslag tas tacksamt emot.
©Gunvor Petersson
SENT i går kväll var det två unga grabbar som snurrade runt och sladdade vilt söder om Mellbyvägen med en silverfärgad fyrhjuling i den lösa sanden. Plötsligt var det stopp. Motorfordonet sa själv ifrån att detta var en olämplig körning. Ungdomarna ledde iväg det havererade fordonet ifrån stranden. Tyvärr blev det inga foton eftersom det var skymning. Men idag tog vi en promenad och trots slagregn och blåst fanns sladdspåren kvar från deras buskörning.
Vi hann bara hem så hördes motorvrål från stranden. Två bilar – en röd och en blå med fartvinge bak hade nyligen passerat oss ner till stranden. Jag samlade ihop kamera, telefon, penna och anteckningblock och gick åter mot stranden. Men då var bilarna på väg tillbaka. En man som bor i närheten kom i sin bil och stannade jämte mig och vevade ner rutan och sa:
- Vad ska man göra åt denna buskörning som försiggår på stranden varje dag? Jag sa till några härförleden som buskörde, men de visade aggressivitet. Nu tog jag bilen för att kolla dem när de fräste runt där nere. Vad gör man...!? Ringa polisen lönar sig ju inte.
Ja, vad gör man frågar, även jag. Jag tog en runda till till stranden och tog ett foto på de färska sladdspåren. Jag har också slutat att ringa polisen och kommunen om buskörningarna, för som sagt – det lönar sig inte.
Vi ståtar gärna med att vi har Sveriges längsta sandstrand – en otrolig naturtillgång. Hur kan man då tillåta att den används för buskörning, camping, parkering och bilkörning? Ofattbart!
Gunvor Petersson
STRANDSTÄDARPROMENADEN startade kl 10.00. Vi plockade bort " det som inte hör stranden till". Stranden var ganska så fri från plast, burkar och flaskor. Men det som fanns, slängdes i kommunens utmärkta soptunnor. Bilarna, som inte heller hör hemma på en strand, kunde vi tyvärr inte lyfta ner i soptunnorna. Att buskörningen pågår som alltid såg vi tydliga spår efter.
Promenaden gick från Södra Strandvägen till Båstadgränsen. Fikapausen vid Skummeslövs badortförenings utmärkta strandbord var ett trevligt avbrott.
Gunvor Petersson
© Gunvor Petersson. Kombinationen snabbgående motorbåtar och vingliga stå-upp-paddlare kändes lite riskabel.
FAMILJEN gick en strandpromenad för att besöka Mellbystrandskalaset. Det var mulet men varmt i luften. Ingen vind så det var perfekt för paddling med SUP (Stand Up Paddling) som var ett av inslagen vid kalaset. SUP är att man står på en bräda medan man tar sig fram med en paddel. Verkligt trevlig aktivitet! Men de gummibåtar med kraftiga motorer, speedcats, som kördes inte långt ifrån paddlarna såg faktiskt lite riskabla ut för paddlarna. Nej, det var inget för våra barnbarn att få pröva på.
Sandslottstävlingen var en annan trevlig aktivitet, men allra trevligast var fotbollsmatcherna som Korpen anordnat. Laholm utan gränser deltog i turneringen med ett lag, så vi träffade många av våra invandrarvänner.
Gunvor Petersson
© Gunvor Petersson
LÖRDAGENS hälso- och naturvandring blev en superdag. Med vinden i ryggen och värmande solsken kunde vädret knappast varit bättre för en heldag på stranden.
Den sex timmar långa vandringen från Skummeslövsstrand till Mellbystrand med avbrott för olika aktiviteter blev hellyckad. Vi provade två former av qigong, yogaställningar, meditation, helande rörelser och naturstudier.
Att sitta och lyssna till Martins lugna röst som ledde oss i en meditation i en dynhåla vid Mellbyvägen var otroligt behagligt. Det var mycket skönt och avslappnande. En underbar upplevelse ute i naturen med vågornas brus i bakgrunden. Vandringen anpassades så att deltagarna kunde åka tillbaka med reguljärbussen
Gunvor Petersson
IGÅR och idag var mitt barnbarn Vera och jag med på Strandmiljö Laholms Naturskola. Vädret har inte varit toppen men ändå har det blivit otroligt bra, trevligt, intressant och lärorikt.
Deltagarna var mor- och farföräldrar med barnbarn och föräldrar med barn. Två familjer hade tidigare år varit på barnexkursioner och träffat Patrik, naturskolans ledare, och ville nu vara med på Naturskolan.
Det söktes, upptäcktes, funderades över naturens under både i vattnet och på en strand utan bilar och hårdpackad sand. Det är så hela vår långa sandstrand skulle få vara och upplevas. Vi hade två sköna dagar vid stranden i norra Mellbystrand.
Naturskola är det närmast nu på måndag och tisdag söder om Ejdervägen och därefter den 9 och 10 juli. Båda dessa är fullbokade, men är du intresserad så ring Patrik Slimane 073-358 50 25. Det finns ju en möjlighet att någon lämnar återbud.
Gunvor Petersson
© Gunvor Petersson. Fartsträckan mellan Kolonivägen och Mellbyvägen är frestande för omogna bilförare. Så här illa slutade det för ett par år sedan.
STORA buskörningskvällen är tydligen kvällen före midsommarafton. Natten mellan torsdag och fredag kördes det vilt. Eftersom hela sträckan mellan Kolonivägen och Mellbyvägen är fri att snurra runt på går det att få upp farten ordentligt. För ett par år sedan voltade en bil på denna sträcka just kvällen innan midsommarafton.
På midsommaraftonens kväll tog vi och våra gäster en promenad på stranden. Det var kav lugnt, solen tittade fram efter eftermiddagens regn och många människor och få bilar var på stranden. En härlig kväll, så borde det alltid få vara.
Vi beundrade det här →
nya räcket ut i vattnet. Utmärkt för funktionshindrade att stödja sig på. Det lär finnas en bänk längst ut! Hoppas det blir badväder snart så jag kan testa
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson Möjligheten att köra på stranden anses av många var ett sätt att locka turister, så varför inte marknadsföra Laholm med den här bilden?.
©Gunvor Petersson. En strandbilist som struntar i förbudet mot att köra i de
bilfra zonerna. Han är långt ifrån ensam.
INGA förändringar av biltrafik och bilparkering på stranden sommaren 2012 även om Länsstyrelsen 1999 sa ifrån att strandtrafiken och parkeringen bör vara avvecklad 2009.
Inga förändringar fastän Länsstyrelsen öppnade ett speciellt tillsynsärende i frågan 2010.
Nya sladdspår varje dag.
Bilar som kör över "bilfria" områden varje dag.
Absurt!
Gunvor Petersson
I GÅR deltog jag i Jill Gutenfelts goa yogapass i en dynhåla nedanför Grönatorgsvägen. Så otroligt välgörande! Frisk havsluft, solens värme och vågornas rullande ljud in mot stranden. Efter passet gick jag ned och badade fötterna. Vattnet kändes riktigt varmt! Men väldigt brunt, nästan svart. Jag hade baddräkt med, men avstod från ett dopp.
En tur till stranden blev det i dag också men en kort sådan. Det är skönt att i alla fall komma ner till stranden, stå stilla och titta ut över havet en stund. Se Bjärehalvön sträcka ut sig i sydväst.
Buskörning varje dag påstod jag i förra inlägget! De som inte vill tro att det är så, tror säkert att jag överdriver. Men, jodå, färska sladdspår i dag också!
Men vad är detta? Bilar parkerade inne på det "bilfria" området! Snyggt och prydligt!
Är det så att man inte sett trafikmärket och trott att detta är kommunens inhägnade parkering på stranden som det talats om?
Eller beror det på något annat?
Kanske är det ett uttryck för: I Laholm behöver man inte bry sig om att följa svensk lag...
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
ALLT ÄR SIG LIKT på stranden inför sommaren.
Soptunnorna är på plats och väldigt bra att lägga all plast i som flyter i land.
Suggorna är på plats, men tyvärr respekteras inte ens dessa futtiga "bilfria" områden. I kväll när jag gick en kortare promenad kom det en bil och körde rakt igenom.
Buskörningen är också på plats, varje dag. Om inte annat vittnar alla sladdspår om det.
Ett naturområde som i sin helhet är utan like används för bilkörning. 12 km sandstrand i bågform, en ovärderlig tillgång som faller i kvalitet och storslagenhet genom att det finns bilar, vägmärken och betongsuggor på den. Bilar hör inte hemma här. Det finns inga hållbara argument för bilparkering eller bilkörning på en strand. Dessutom tillåter inte svensk lag, som vi alla har varit med att instifta i demokratisk ordning, att motorfordon används på stränder eller i annan terräng.
Hur är det möjligt att detta får fortgå? Synnerligen märkligt
Gunvor Petersson
I ÅRSKURS 5 fick mitt barnbarn Ebba lära sig om försurning av hav och sjöar i vår natur. Hon satte sig och skrev ner en faktatext med en slutsats där stranden i Laholm inbegrips. Det är faktiskt så att vi även i Laholmsbukten har koraller. Så här skrev Ebba:
”Sura hav slår mot korallrev
Tiden håller på att rinna ut för kalkbaserade djur. Koldioxiden kommer ner i havet och försurar det.
Det är som om man släpper ned en krita i en svag syra som ättika. Kritan löses upp av syran och samma sak kan hända med kalkbaserade djur i havet om man fortsätter att tillföra koldioxid till luften t ex genom att köra bil.
Då finns det inga korallrev mera, räkor eller andra djur med "skeletten" ovanpå ryggen eller runt om kroppen som skydd.
Korallreven löses upp snabbare än de bildas om vi inte gör något. Om vi håller på som vi gör i 25 år till är vissa bukter så syrliga att det inte går att se något liv där.
Slutsats: Ju mindre bil vi kör på stranden desto längre kan vi bada och ha kul där. Det är bättre att gå!
Korallrevens tillväxt har redan minskat.”
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
JAG HAR i många år följt Jills Gutenfelt yogakurser. Lugnt, och metodiskt leder hon oss i en och en halv timma genom rörelser och ställningar som för med sig smidighet, bättre hälsa och ett ökat välbefinnande. Mycket behagligt både för kropp och själ.
Det är sista gången av vårens yogapass för Jill. Vädret är sommarlikt och den lilla gymnastiksalen på Mellby gamla skola , där vi annars samlas, får stå tom. Nu ska vi ha ett pass på stranden nedanför Grönatorgsvägen.
Helt sagolikt är det att ligga där på yogamattan, höra vågorna, känna vinden och värmen från solen. Så startar vi vårt pass med ställningar som båten, krokodilen, kamelen, trädet, kobran, clownen osv.
Avslutningen är en skön avslappning på yogamattan med filten om sig.
Visst är detta en passande aktivitet på stranden! I foldern "Må bra på stranden i Laholm" kan du hitta datum och tider för de pass Jill har yoga på stranden under sommaren. I foldern kan du också hitta andra pass som meditation, skrattyoga, qi-gong, vandringar mm.
Foldern finns på bl a på turistbyrån i Laholm och som webb-version här.
Gunvor Petersson
©Stefan Eliasson
JAG TAR en kort paus i arbetet med att gräva ner ytterligare ett par av föreningens (samt i farten även en av kommunens) bänkar. Rätar på ryggen och tar in hela panoramat: Bruset från vågkammarnas vita gäss, det intensiva soljuset, den svala hårda västanvinden. En läcker och krispig anrättning att bara njuta av.
När jag tittat mig mätt och åter greppar efter spaden hakar blicken fast vid något skarpblått i dynkanten. Inbäddad i sovsäck (?) och halvliggande med benen inne i bilen ger en strandbilist begreppet sollucka en för mig ny innebörd
Stefan Eliasson
©Gunvor Petersson
KALLT regn och blåst var inget höjdarväder för att gräva ner de sista bänkarna på stranden. En del medlemmar var inbjudna att "plantera" bänkar, men det var bara Tore och jag, som trotsade vädrets makter. En bänk fick vi ner. Nu är det bara 3 kvar. Hoppas någon tar och gör en insats vid tillfälle och gräver ner fler.
Vädret varierar mycket. Klimatforskare har uppmärksammat oss på att detta får vi vara inställda på i framtiden. Tänk vilken skillnad på vädret den dag Sigborn och jag gjorde i ordning platserna där bänkarna skulle stå! Det var högsommarväder, vindstruten visade att det var närmast vindstilla, då Sigborn krattade bort växtmaterial efter stormarna, där bänkarna skulle grävas ner.
I dag var det närmast höstväder och vindstruten stod horisontellt.
Tore gick hem och satte på kaffe när vårt arbete var klart, men jag stannade på stranden länge. Plockade skräp, studerade erosionen på dynerna och hur växtligheten kommer så sakteliga tillbaka där stormen skövlat.
Jag älskar att vara på stranden när det blåser precis som fågelskådarna och kite-surfarna.
Väl hemma, sandig, blöt och kall, var det gott att komma ur kläderna och sätta sig vid den väntande kaffekoppen.
Gunvor Petersson
Över 20 kilo sand på ett år kan sandmasken dra i sig – och bajsa ut. © Gunvor Petersson
VEM PÅSTÅR att det inte finns liv i sanden?
Vid ostlig vind dras vattnet utåt i bukten och vattenlinjen ligger betydligt längre ut, stranden blir ännu bredare. Detta hände i månadsskiftet, vid första-maj-helgen.
Då var jag var nere på stranden med mina barnbarn. Solen sken och vattnet i de små "insjöarna" hade hunnit värmas upp. Av med strumpor och skor och vada i det ljumma vattnet med sand mellan tårna! Underbart!
Och så många djur det fanns i de små lagunerna! Stora räkor räddades av barnen ut till öppna havet. Levande nätsnäckor hittades och studerades.
Men mest iögonfallande var spåren av alla sandmaskar. De ringlande högarna av sandsträngar är beviset för att det finns gott om sandmaskar, en havsborstmask som ligger nergrävd i sanden. Högarna är maskarnas toaletter och består av rengjord sand.
Masken suger ner sanden, där den ligger i ett u-format rör nere i sandbottnen. Man kan ibland se en fördjupning där masken suger in sanden, en bit bort ifrån "toaletten". Masken äter upp sanden, behåller små djur och andra organiska material och "bajsar" sedan ut den renade sanden. Under ett år renar en mask 23-24 kg sand, dessutom renas även vatten som förs genom maskens tarmar.
Förra sommaren sågs nästan inga spår av sandmask så det var härligt att upptäcka att sandens gottgörare åter är på plats
Gunvor Petersson
VÄDRET VAR INTE det bästa, kallt för årstiden och småstänk i luften. Inga personer "utifrån" kom till vandringen. Men med bussen från Laholm kom ett 20-tal Sfi-deltagare för att komma ut i den svenska naturen denna regniga vårdag. Det var den unge mannen Butrint och ett gäng kvinnor från alla världens hörn Zambia, Kina, Eritrea, Kosovo, Ryssland, Tailand osv.
Vi lärde oss att känna igen ljudet av bofink, gransångare och talgoxe. Såg vitsippor och hur björkens blad börjat titta fram. Tyvärr tilltog regnet och det hela blev en ganska så blöt tillställning.
Eftersom Håll Sverige rent-kampanjen med skräpplockardagar pågår hade vi med plastpåsar och plockade bort plast o dyl utefter vårt promenadstråk i Skummeslövs norra naturreservat och vid havet.
Stranden var inte så tilltalande som den kan vara, men vi tittade på musslor och andra strandfynd. Många tog med sig en liten samling hem.
Skräp fanns det gott om på stranden, vilket lämnades i soptunnorna vid Vallbergavägen – och så hade vi dragit vårt strå till stacken i skräpkampanjen.
Vårsäsongens avslutande vandring med Laholm utan gränser blir på Hökafältet den 16 juni kl 10.00. Samling vid parkeringen i södra delen av reservatet. Då hoppas vi på sol och värme, men som alltid i det svenska klimatet gäller det att ha regnkläder i ryggsäcken. Välkomna!
Ulf Bjerstaf
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
VÄDRET VAR INTE det bästa, kallt för årstiden och småstänk i luften. Inga personer "utifrån" kom till vandringen. Men med bussen från Laholm kom ett 20-tal Sfi-deltagare för att komma ut i den svenska naturen denna regniga vårdag. Det var den unge mannen Butrint och ett gäng kvinnor från alla världens hörn Zambia, Kina, Eritrea, Kosovo, Ryssland, Tailand osv.
Vi lärde oss att känna igen ljudet av bofink, gransångare och talgoxe. Såg vitsippor och hur björkens blad börjat titta fram. Tyvärr tilltog regnet och det hela blev en ganska så blöt tillställning.
Eftersom Håll Sverige rent-kampanjen med skräpplockardagar pågick hade vi med plastpåsar och plockade bort plast o dyl utefter vårt promenadstråk i Skummeslövs norra naturreservat och vid havet.
Stranden var inte så tilltalande som den kan vara, men vi tittade på musslor och andra strandfynd. Många tog med sig en liten samling hem.
Skräp fanns det gott om på stranden, vilket lämnades i soptunnorna vid Vallbergavägen – och så hade vi dragit vårt strå till stacken i skräpkampanjen.
Vårsäsongens avslutande vandring med Laholm utan gränser blir på Hökafältet den 16 juni kl 10.00. Samling vid parkeringen i södra delen av reservatet. Då hoppas vi på sol och värme, men som alltid i det svenska klimatet gäller det att ha regnkläder i ryggsäcken. Välkomna!
Ulf Bjerstaf
Gunvor Petersson
Elin Tallqvist, Gunvor Petersson och Mattias Lindström ser till att lågorna håller sig inom brandgatorna.
©Margareta Lindgren
JAG TYCKER OM att gå flera gånger för att hitta lämpliga stigar, avpassa tiden och hitta uppslag för att förmedla vidare inför en vandring som föreningen ska leda. Den avslutande rekognoseringen föredrar jag att göra ensam. Inför vår vandring nu på torsdag 26/4 gick jag idag min ensamvandring i Skummeslövs norra naturreservat.
Eftersom vandringen är ett samarbete med Laholm utan gränser görs också en lista med ord som kommer att användas vid guidningen. Orden används i Svenska för invandrar-undervisningen både före och efter vandringen
När jag kom ner till stranden lite norr om Vallbergavägen, efter en skön promenad i skogen, spelade strandskatorna. Jag satte mig och åt mina smörgåsar och drack mitt kaffe medan jag studerade dem. Fantastiskt!
I närheten svedjades strandheden. Jag frågade om man ville ha hjälp av en frivillig. Det togs tacksamt emot och jag stannade i 3 timmar. Bränningen utfördess verkligt proffsigt. Brandgator hade klippts upp och där lades en bred sträng av vatten som strilades ut från en slang kopplad till en stor vattentank, som sakta kördes fram längs brandgatan. Dagen var lämpligt vald med ostlig, svag vind.
Bränningen sköttes av sex personer, inklusive traktorföraren. Mattias Lindström, biologstuderande, var med för första året. Annars var det personer med erfarenhet från flertalet bränningar.
Ett avgränsat område i taget sattes fyr på. Vattenkannor stod utsatta efter områdets kant vid brandgatan med vakter som såg till att branden höll sig inom området. En eftertrupp gick och släckte kvarvarande pyrande ställen, medan nästa område gjordes i ordning. Denna dag brändes heden från Vallbergavägen till Mellbystrandsgränsen.
Ja, heden ser ju inte vacker ut efter svedjningen! Varför gör man allt detta arbete? Mattias förklarar för mig att kvävet i marken försvinner och kvar blir näringsämnen. Detta främjar örterna på heden som också får mer ljus när växtligheten runt omkring inte konkurrerar. Så nu väntar vi på att det ska spira grönt ur den svartbrända marken. Mycket intressant att få vara med!
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
DET BLIR INTE så ofta strandbesök nu när man kan sticka fingrarna i jorden i trädgården. Är jag på stranden går jag oftast stavgång i jakt på en bättre kondition. Tyvärr blir inte naturupplevelserna att skriva om desamma vid stavgång. Men strandskatorna fascinerar mig ändock!
Jag har bestämt mig för att ge mig tid att studera deras spel. Orrar spelar, tranor dansar, men att strandskatorna också spelar har jag aldrig vetat förrän jag hittade det här på nätet:
Under hela häckningstiden uppför strandskatorna ett slags spel. En strandskata inleder, stelnar till, böjer huvudet framåt – nedåt, reser hjässfjädrarna och utstöter långa serier av "kubik" –lätet i allt snabbare takt. Det blir en ström av högljudda toner, men då och då saktar rytmen av och lätena kommer i stackato, som om spelverket hakade upp sig. Medan konserten pågår för fullt börjar någon av fåglarna springa fram och tillbaka. Andra exemplar ansluter sig, och med underliga nickande huvudrörelser löper snart flera fåglar efter varandra. Ibland tar hela sällskapet till vingarna och fortsätter förföljelseceremonin i luften. Ibland stannar fåglarna i ring i löjligt kutryggig attityd och drillar med näbben mot marken. Från denna ring kan två stycken avlägsna sig och para sig.
Det här måste jag iaktta och uppleva!
Hoppas bara att den guldfärgade metallic-SUVen inte bränner fram i 90 km längs hela vattenbrynet så som den gjorde på skärtorsdagen. Och att strandskatorna kommer igång igen med sitt spel efter en sådan upplevelse.
Gunvor Petersson
Man får försöka blunda för bilar och sladdspår…
@Gunvor Petersson
…och titta på det här i stället.
EN BIL kommer ner på stranden och en kvinna stiger ur och tar ett foto nere vid strandkanten där det ligger gott om musselskal just nu. Säkert blev det en jättefin strandbild. Men stranden, Sveriges längsta sandstrand, ser i sin helhet inte så trevlig ut med alla bil- och sladdspår.
Min kondition är urusel! Yoga och qi-gong i all ära, men någon kondition ger sådan utövning inte. Mina promenader på stranden ger inte heller så mycket kondition, eftersom jag ofta stannar upp och njuter av utsikten mot Bjärehalvön, tittar på olika fåglar, plockar bort skräp ifrån stranden osv.
Två morgnar i rad har jag tagit tjuren vid hornen, rättare sagt grabbat tag om mina stavar, och gått i rask takt på det vänliga gångunderlaget på stranden. Riktigt härligt med denna typ av promenad också och att samtidigt andas in havsluften i stora portioner när flåset ökar. Vågornas brus och strandskatornas läten hinner man njuta av även om man går snabbt.
Och visst var det tre små strandpipare som sprang där i vattenbrynet, fram och tillbaka som små rullande bollar. Läste om dem i en fågelbok när jag kom hem. Inte konstigt att synen av dem kallas "sandrullning".
Ja, det gäller att fokusera på detaljer på denna långa sandstrand istället för att ta in helheten om man vill få en naturupplevelse här. Synd när det är helheten som är storslagen.
Gunvor Petersson
På vandringen träffades människor från världens alla hörn: Indien, Irak, Sverige, Somalia, Kosovo osv. och lärde känna varandra. Mycket stimulerande och roligt!
@Gunvor Petersson
Med på vandringen fanns också de fyra damerna, från Skummeslövsstrand. De upptäckte att de bor helt nära varandra och har inte träffats tidigare. Möten mellan människor är värdefulla!
SÅÅÅÅÅ trevligt vi haft under vår vandring idag! Och vad många vi var, cirka 37 personer, samlades för dagens vandring i Svarvareskogen och på stranden.
Samarbetet mellan Laholm utan gränser och Strandmiljö Laholm ger verkligen fina vandringar.
Visserligen hade vi inte det vädret som utlovats - sol och 15 grader men som någon sa i
gruppen: - Det finns inget dåligt väder utan det är hur man har klätt sig som gör vistelsen i naturen
njutbar.
Under Gunvors sakkunniga ledning tågade vi från mötesplatsen vid Svens livs i Skummeslövsstrand
upp till tennisbanorna. Gunvor berättade att alla är välkomna för att spela, där finns under sommaren en kiosk och man kan duscha efteråt. Många stora tennisstjärnor, bl a Mats Wilander och Stefan Edberg har varit här och spelat.
Nu i sommar är det Skummeslövsspelen i juni och Svenska Juniormästerskapen i augusti.
Christine visade "planket" där man kan träna själv. Tänk att Björn Borg började sin karriär med att spela mot sitt plank, "garageport" och blev så framgångsrik.
Inne i Svarvareskogen visade Gunvor Mulleskolans lägerplats. I skogen kan man träffa Mulletrollet som lär barnen att vara aktsamma om vår natur och inte lämna något skräp efter sig.
Med tydliga skyltar visade Gunvor oss de olika trädslagen, björk, tall(fura), gran och bok, men även lingon- och blåbärsris.
Oh, vad var det?
När alla tystnat lyssnade vi efter en hackspett. Men bara för att vi lyssnade så noga så hackade den inte, annars gör den det för att hitta godsaker i barken på träden.
Ja, det kanske viktigaste vid naturvandringar är ju matsäcken, att ha med sig något gott hemifrån och
äta ute... I dag var det lite kallt så rasten blev inte så lång men det smakade väldigt gott.
Vår fortsatta vandring ledde oss ner till stranden där vi bl a fick höra och se strandskator.
Ett vårtecken när de kommer i början av mars och börjar leta efter föda i vattenbrynet.
Vår gemensamma vandring avslutades med Chi gong- andning på midsommarängen i Skummeslövsstrand. Ett underbart sätt att för denna gång andas in den friska naturluften och ta med sig minnet av dagens vandring i både kropp och själ.
Ulf Bjerstaf
På stranden finns det både skräp, skatter – och sladdspår... ©Gunvor Petersson
VERA, mitt barnbarn, var hemma ifrån skolan idag. Hon var förkyld. Men eftersom solen sken, vädret var milt och det var ingen blåst, gick vi till havet och stranden ändå. Vera med en påse för strandfynd och jag min kasse för "vad-som-inte-hör-stranden-till" i handen.
Vårsolsdis låg över strand och hav. Ett härligt vårväder!
I dynkanten satt en kvinna och njöt i solen med kaffetermos, burk med eftermiddagskaka och en veckotidning. Annars var det ganska tomt på stranden så här på fredagseftermiddagen.
Två kassar med plast och annat skräp hade vi med oss när vi gick hem och slängde i soptunnorna vid Kolonivägen.
Ute i trädgården tvättade Vera av sina strandfynd - fjädrar, snäckor, musselskal pinnar o dyl. Med limpistol byggde hon sedan upp ett konstverk av sina strandfynd.
Hoppas att vädret håller sig över helgen så många människor kan komma till stranden och njuta!
Gunvor Petersson
NU ÄR våren här på allvar! Solen skiner och strandskatorna har återvänt från södern efter drygt fyra månader. Härligt att gå och höra deras typiska läte, inte vackert men specifikt med löfte om värme och sommar inom räckhåll, även om isen ligger kvar i strandkanten på sina ställen. Man vet att värmen och sommarkvällarna inte är långt borta när man ser dem springa fram och tillbaka och leta mat i vattenbrynet. På stranden nedanför Vallbergavägen, en bit både norr- och söderöver finns särskilt många fåglar. Antagligen är det lätt att finna föda just här.
Gunvor Petersson
NU GÅR jag och lyssnar efter strandskatornas karaktäristiska läten och att åter se dem i strandkanten. De dröjde kvar länge i höstas, ända in i oktober, men nu är det dags för dem att återvända från södern. 2008 sågs de första strandskatorna här redan 4 mars, men vanligast är det runt den 15 mars.
Så håll ögon och öppna och rapportera om du är den första att möta denna vackra typiska strandfågel i sin svarta och vita fjäderdräkt med röd näbb och röda ben. Särskilt vacker är den i flykten med sina vita vingband mot de i övrigt svarta vingarna.
Gunvor Petersson
Isen på dokumenterad 13 mars 2010 …6 mars 2011 … och 6 mars 2012.
VAD man glömmer snabbt!
Hur mycket is var det vid stranden förra året vid denna tiden?
Var det någon is månntro?
Jag tittade i mina bilder från i fjol och hittade en bild från 6 mars-11. Jodå, det var mycket is då också, och året innan var det mycket is i mars.
Nu har isen börjat spricka upp, det låter - knakar och rungar, och sedan ger sig små isberg iväg till havs
Gunvor Petersson
I DAG nöjer jag mig med att vidarebefordra en hälsning som jag fick häromdagen från Bertil Brandt i Vejbystrand. Jag vet inte om texten i bilden syns så bra, men så här lyder den:
Hej Gunvor!
Så här ser stranden i Vejbystrand ut efter renoveringen av klitterna!
Du såg ju själv förödelsen efter stormen, men nu är det fint igen!
Så här fint skulle ju ni också kunna ha det i Mellbystrand om ni slapp all bilkörning på stranden!
Hälsningar Bertil Brandt i Vejbystrand
Gunvor Petersson
©Gunvor Petersson
JAG HAR varit med ett tonårsbarnbarn på Gran Canaria på sportlovet. Vilken sandstrand Playa del Ingles är! Och hela tiden vandrande människor längs stranden.
Men vår strand drar genast när jag kommer hem. Men hur är det möjligt att dessa bilar tillåts singla fram över stranden, än här än där? Förtar hela naturupplevelsen!
Som vanligt gäller det att fokusera på det lilla på den vidunderligt långsträckta stranden. Fantastiska isskulpturer tornar upp sig lite var stans.
Gunvor Petersson
Lapporten är en nordväst-sydöstgående u-dal i Abiskoområdet i norra Sverige med en karaktäristisk profil…
… som idag också kan beskådas från vår strand. ©Gunvor Petersson
LITE sol, nordlig, ganska frisk vind, någon minusgrad. Isen i bukten packas mer och mer.
En sydlig Lapport har bildats.
Gunvor Petersson
Senaste inlägg
- Fotosafari på Hökafältet
- En härlig dag på stranden!
- Blåsig start på Västerhavsveckan
- Härlig aktivitet på stranden!
- Kreativt strandpyssel
- Nu är alla bänkarna på plats igen
- Samarbete ger ökad havskunskap
- Strandskatorna kom lite tidigare i år
- Lek och ”lektion” på snötäckt strand
- Ny strandvandring med språkträning
Senaste kommentarer
I arkivet
Etikettmoln
strandfynd isskulpturer ålakråkor snö vindsurfare skattsökare qi-gong taggtråd makadam stormfågel islandshästar snösparvar frost vresrosor vejbystrand avstängd väg tranströmer metalldetektor lagaoset stormar is hallandsåsen flyttfåglar vingband skidor bilar utomhusgym plast naturreservat surfare havssula vandringsled sädesärlor sillgrissla strandråg mellbystrand naturupplevelse storm dynerna strandskator dynkanten vår vandring stavgång ornitologer skräpplockning lagan säl tordmule andreasson bygg räddningsvägen vattenbrynet dyner skummeslövs badortsförening snögubbe solnedgång klimatförändringarna krabbelurer suv sälar promenad bilkörning skräp sladdspår ål havet klitter krossgrus motion tretåig mås bil på stranden dimma värme frånlandsvind snötäckt strand kolonivägen
Stefan Eliasson » Var tycker du att vi ska placera bänkarna?: ”Jag tycker att vi gör ett försök med att placera ut bänkarna med exakt en kilome..”
Louise Bergwall » Gorm tog ytterligare en bit av dynerna: ”Tack Gunvor för dina bilder och information. Ger mig som bor långt härifrån unde..”
Eva Erlandsson » Stämningen skiftar snabbt: ”Det är poesi i bilderna såväl som i texten. Det är magiskt, utom på den sista bi..”
Eva Erlandsson » Idag är till och med skräpet vackert: ”Fantastiskt fina bilder.”
Eva erlandsson » Minne från då stranden var strand: ”Så vacker stranden skulle kunna vara! ”