I EFTERMIDDAGS tittade solen fram och Ebba, Vera och jag gick till stranden med mjölkchoklad och veteskivor i ryggsäcken.
Oj, vad mycket plast och skräp det kommit in efter stormarna! Barnen är vana vid att jag plockar bort det som inte hör stranden till och slänger i soptunnorna. Idag bestämde vi att koncentrera oss på att plocka glas för det är farligast för människor och djur. Vi hittade flera glödlampor.
– Har en båt lastad med glödlampor tappat lasten i stormen? spekulerade barnen.
Ja, vad ska man tro? Hur kan glödlampor hamna på en strand? Där hör de verkligen inte hemma! Och verkligt farligt kan det bli om de krossas och någon trampar i skärvorna.
Men all plasten är inte rolig heller och väldigt farlig i havsvattnet. Smulas sönder och havets djur tror att det är mat och får plasten i sig. Under hösten har jag varit på en utställning om plast i havet i Värnamo på Vandalorum. Skrämmande! Se den om du har möjlighet. Den pågår t o m 26 januari.
Här kan du ta del av 10 sätt att slåss mot plasten i havet.
Och du bara måste se Chris Jordans 3 minuter långa, vackra, men oändligt tragiska film från ön Midway.
Sprid, så att fler får lust att slåss mot plasten i haven! PS!
Åsynen av all plast på vår egen strand idag gjorde att det här mailet jag fick från Naturskyddsföreningens havsnätverk berörde mig extra mycket:

• Skräp i havet
• I somras var föreningens medlemmar ute i butiker för att inventera skönhetsprodukter med mikroplaster. Resultatet från undersökningen sammanställdes i en rapport om marint skräp, Raklödder till fiskarna. Kolla gärna in rapporten och om ni själva hittar produkter med plastbitar, ge rapporten till butiksägaren och be hen plocka bort produkten från sina hyllor!

ÅTER var det insamling av bänkar vid stranden. En bänk stod kvar på sin plats vid vimpeln norr om Kolonivägen i sällskap med en trappa ifrån norra Mellbystrand. Övriga hade ryckts upp och åkt iväg med vattnet söderut. Flera låg inne bakom dynerna. Två bänkar är ännu försvunna.
Förra vintern förskonades vi ifrån hårda stormar. Vintern 2011-2012 kom adventstormen som följdes av ytterligare två hårda stormar och då fick vi samla in bänkarna som ryckts upp och spridits omkring. 2012 hittade vi alla bänkarna och alla var intakta.
De grävdes ner uppe i växtligheten för att de skulle stå trygga vid stormar. Trodde vi!
Nu ligger nio bänkar bakom toalettbyggnaden vid Ejdervägen och väntar in våren.

VATTNET har dragit sig tillbaka och på förmiddagen såg man skadorna av stormen.
Så här stora var inte skadorna ens efter Gudrun. Naturkrafterna är stora och mot vattnet går det knappast att värja sig.
Vattnet gräver sig in i sanden under växtligheten. Särskilt där det finns stolpar, skyltar eller dräneringsfundament blir virvlar av vattnet som ges än mera kraft. Virvlarna gräver sig in vid sidorna om de främmande föremålen som brutit vattenflödet.
Ett exempel är vattenskoterskylten, som gett vika till slut, efter att vattenvirvlarna runt den grävt sig in i dynen jämte Ejdervägen.
Norr om Kolonivägen finns en vimpel vid ett gjutet dräneringsutsläpp. Här gör vattnet på samma sätt, får en skjuts åt sidan och gräver sig in i dynen en liten bit ifrån fundamentet. En dynstuga ligger ganska nära detta ställe.
En barriär, en vågbrytare, hade placerats på stranden nedanför stugan men har nog föga effekt, tvärtom gräver sig vattnet djupare in vid båda sidorna om barriären.
I Skummeslöv är stranden full av sten. Där finns så många nedfarter och det körs ideligen ut mera krossgrus på dem. Vattnet har även här arbetat sig in under växtligheten och gröpt ur heden. Farthindret på Stora Strandvägen har brutits upp.
Av bilderna från Skummeslöv kan ni se att avloppsledningen läggs om från Stora Strandvägen och söderut förmodligen ända till Hedhusets reningsverk.
I Båstad hamn var vattenståndet 170 cm högre än normalt igår. Piren lär vara förstörd, vattnet gick upp på vändplatsen vid hamnen, bryggan med bastun tog det hårt på. Vågorna slog över det lilla bastuhuset sägs det.