I SKUMMESLÖVSSTRAND och Mellbystrand hade en fördyn börjat skapas av naturen själv framför de sargade dynerna och hedkanterna som vågorna vid förra vinterns stormar grävde sig in i. Nu tog stormen Gorm bort illusionen att naturen kan läka sig själv mellan stormarna. Havet gick upp mot fördynerna, som helt försvann och vågorna tog ytterligare 5-10 meter av dynerna och hedkanterna med sig ut i havet.
Det är på flera ställen inte mycket kvar av dynerna och på många platser där det varit gångstråk ner mot havet forsade vattnet in bakom dynerna. Även där vresrosor grävts bort i dynkanten mot havet gick havet in. På längre sikt gör det ingen skillnad om det är strandråg eller vresrosor som växer i dyn- eller hedkanten, för vattnet gräver sig in under rötterna. I bilnedfarterna trycktes vattnet högre upp än någonsin.
Vid nästa storm, namngiven till Helga, som kom strax efter Gorm, nådde inte vågorna upp till dyner eller hedkanter. De oskyddade stup av sand som finns kvar av dynerna tålde dock inte den hårda vinden. Stora sjok rasade och tog med sig växtligheten ovanför.
Så var det dags för den engelska stormen Desmond som tangerade Sverige med kraftig vind och erosionen fortsatte.
Nu är hedkanter och dyner inte mycket skydd mot bebyggelsen längre. Hur blir det vid nästa storm? Häpnadsväckande nog läser man i dagspressen att Laholms kommun nu har gjort ett tillägg till grönområdesutredningen i kustområdet där man anser att mer mark kan bebyggas.
Hur rimmar detta med klimatförändring, höjd havsnivå, kraftiga stormar och häftiga regn?