@Gunvor Petersson

VARJE DAG väntar man på att den första strandskatan ska ha anlänt. Det är något speciellt när man ser de vackra svart/vita fåglarna gå där i vattenbrynet med sina röda ben och näbbar och leta efter mat. De kommer åter efter vintern i början eller mitten av mars.
Vi skriver upp på almanacken varje år vi har sett strandskatorna för första gången. I fjol såg vi de första den 6 mars, 2008 redan 4 mars, 2011 var de här den 13 mars, men 2010 inte förrän 19 mars.
Vi har goda vänner i Vejbystrand, det är bara Hallandsåsen som skiljer oss åt, men där har strandskatan redan synts. Även sånglärkan och tofsvipan. Det brukar skilja en vecka på våra observationer. Men nu har kylan slagit till igen, det var 10 grader minus i natt. Hörde av Anders Wirdheim, Hallands ornitologiska förenings ordförande, via radion, att de flyttfåglar som anlänt drar sig tillbaka till Danmarks eller Tysklands västkust nu när vi fått en köldknäpp. Men han bedyrade att de genast är tillbaka här när vårvärmen kommer.
Men nu finns desto flera kråkor vid stranden. Även de har kommit på att det finns en hel del mat att hämta i vattenbrynet. De är svåra att fånga på bild med min enkla kamera. Så fort jag lyfter armarna med kameran lyfter också kråkorna. Här har dock de saktfärdiga kommit med på fotot, två tredjedelar av gänget hann att ge sig av.

Gunvor Petersson