google-site-verification: google5e7c1eed07f27eb4.html
  • StrandBlogg

Välkommen till StrandBloggen!

Man behöver inte nödvändigtvis göra en resa för att ha något att berätta. Det räcker med en stund på stranden. Här i vår StrandBlogg hittar du personliga reflexioner, upplevelser och intryck.

2013

Varm choklad och vetebröd är belöningen för glasplockarna Ebba och Vera. Men var kommer allt skräp ifrån, undrar de. ©Gunvor Petersson

I EFTERMIDDAGS tittade solen fram och Ebba, Vera och jag gick till stranden med mjölkchoklad och veteskivor i ryggsäcken.
Oj, vad mycket plast och skräp det kommit in efter stormarna! Barnen är vana vid att jag plockar bort det som inte hör stranden till och slänger i soptunnorna. Idag bestämde vi att koncentrera oss på att plocka glas för det är farligast för människor och djur. Vi hittade flera glödlampor.
– Har en båt lastad med glödlampor tappat lasten i stormen? spekulerade barnen.
Ja, vad ska man tro? Hur kan glödlampor hamna på en strand? Där hör de verkligen inte hemma! Och verkligt farligt kan det bli om de krossas och någon trampar i skärvorna.
Men all plasten är inte rolig heller och väldigt farlig i havsvattnet. Smulas sönder och havets djur tror att det är mat och får plasten i sig. Under hösten har jag varit på en utställning om plast i havet i Värnamo på Vandalorum. Skrämmande! Se den om du har möjlighet. Den pågår t o m 26 januari.
Här kan du ta del av 10 sätt att slåss mot plasten i havet.
Och du bara måste se Chris Jordans 3 minuter långa, vackra, men oändligt tragiska film från ön Midway.
Sprid, så att fler får lust att slåss mot plasten i haven!
Gunvor Petersson
PS!
Åsynen av all plast på vår egen strand idag gjorde att det här mailet jag fick från Naturskyddsföreningens havsnätverk berörde mig extra mycket:
  • Skräp i havet
  • I somras var föreningens medlemmar ute i butiker för att inventera skönhetsprodukter med mikroplaster. Resultatet från undersökningen sammanställdes i en rapport om marint skräp, Raklödder till fiskarna. Kolla gärna in rapporten och om ni själva hittar produkter med plastbitar, ge rapporten till butiksägaren och be hen plocka bort produkten från sina hyllor!
Läs hela inlägget »

Två av bänkarna tycks vara förlorade i stormen, men de övriga har återfunnits. Bilden th:Sigborn är reslig men dynväggen är resligare. ©Gunvor Petersson.

ÅTER var det insamling av bänkar vid stranden. En bänk stod kvar på sin plats vid vimpeln norr om Kolonivägen i sällskap med en trappa ifrån norra Mellbystrand. Övriga hade ryckts upp och åkt iväg med vattnet söderut. Flera låg inne bakom dynerna. Två bänkar är ännu försvunna.
Förra vintern förskonades vi ifrån hårda stormar. Vintern 2011-2012 kom adventstormen som följdes av ytterligare två hårda stormar och då fick vi samla in bänkarna som ryckts upp och spridits omkring. 2012 hittade vi alla bänkarna och alla var intakta.
De grävdes ner uppe i växtligheten för att de skulle stå trygga vid stormar. Trodde vi!
Nu ligger nio bänkar bakom toalettbyggnaden vid Ejdervägen och väntar in våren.
Sigborn Jonasson
Gunvor Petersson
Läs hela inlägget »
VATTNET har dragit sig tillbaka och på förmiddagen såg man skadorna av stormen.
Så här stora var inte skadorna ens efter Gudrun. Naturkrafterna är stora och mot vattnet går det knappast att värja sig.
Vattnet gräver sig in i sanden under växtligheten. Särskilt där det finns stolpar, skyltar eller dräneringsfundament blir virvlar av vattnet som ges än mera kraft. Virvlarna gräver sig in vid sidorna om de främmande föremålen som brutit vattenflödet.
Ett exempel är vattenskoterskylten, som gett vika till slut, efter att vattenvirvlarna runt den grävt sig in i dynen jämte Ejdervägen.
Norr om Kolonivägen finns en vimpel vid ett gjutet dräneringsutsläpp. Här gör vattnet på samma sätt, får en skjuts åt sidan och gräver sig in i dynen en liten bit ifrån fundamentet. En dynstuga ligger ganska nära detta ställe.
En barriär, en vågbrytare, hade placerats på stranden nedanför stugan men har nog föga effekt, tvärtom gräver sig vattnet djupare in vid båda sidorna om barriären.
I Skummeslöv är stranden full av sten. Där finns så många nedfarter och det körs ideligen ut mera krossgrus på dem. Vattnet har även här arbetat sig in under växtligheten och gröpt ur heden. Farthindret på Stora Strandvägen har brutits upp.
Av bilderna från Skummeslöv kan ni se att avloppsledningen läggs om från Stora Strandvägen och söderut förmodligen ända till Hedhusets reningsverk.
I Båstad hamn var vattenståndet 170 cm högre än normalt igår. Piren lär vara förstörd, vattnet gick upp på vändplatsen vid hamnen, bryggan med bastun tog det hårt på. Vågorna slog över det lilla bastuhuset sägs det.
Gunvor Petersson
Läs hela inlägget »

Skador och genombrott mellan Brodds väg och Kolonivägen.13-10-29-2. ©Gunvor Petersson.

I MORSE tog jag en promenad från Kolonivägen till Mellbyvägen. Nedfarten vi Kolonivägen var inte så illa tilltygad som vid adventstormen 2011. Dock hade stormen tagit en hel del på fortets sydsida.
Handikappräckets yttre del hade bräckts loss och låg på flera ställen norrut i dynerna.
Mellan Kolonivägen och Brodds väg hade havet brutit igenom dynkanten på två ställen.
Dynkanten hade rasat och vattnet hade gröpt sig in, särskilt vid ställen där det finns betongfundament, som vid dräneringsrör. Där bildas virvlar och på norrsidan om dessa har vattnet grävt sig in djupare och i bredare fåror.
Även om skadorna inte blev så stora som man kunde befara så har dynkanter raserats och vattnet har gått upp i nedfarterna och dragit med sig sten och krossgrus ut på stranden.
Inga som helst åtgärder har vidtagits för att minska stormskador vid Laholms havsstrand. Ängelholms kommun begärde och fick tillstånd att restaurera sina stränder efter adventsstormen 2011. Sand hämtades 18 m ut ifrån strandlinjen och lades upp mot de sargade dynkanterna så att vinden inte skulle kunna erodera dem än mera. På så sätt hölls dynkammen intakt och inga draghål skapades utan man byggde trappor och träspänger för god tillgänglighet till stranden.
Hur kan det vara att man inte lägger lika mycket arbete på att vårda stranden i Laholm?
Gunvor Petersson
Läs hela inlägget »
INNAN mörkret föll gick jag ner till stranden. Vinden hade börjat friska i. En strid ström med bilar körde ner på stranden via Kolonivägen för att se om vinden tagit tag i vattnet. Vinden kom från sydväst och vattnet trycktes alltså inte högt upp. Men medan jag var på stranden friskade det i ytterligare och i byarna var det inte helt lätt att hålla sig på fötterna.
Vid 20-tiden blåste det ordentligt och strömmen hade gått. Vi tog bilen och körde till Kolonivägens nedfart. Vinden piskade, vattnet trycktes upp i nedfarten och mycket skum bildades.
Jag hade tänkt åka ner en gång till men vinden ökade inte ytterligare utan avtog i stället. Kulmen varade bara ca 1 timme.
Gunvor Petersson
Läs hela inlägget »

De här bilderna togs 10 december 2011 och visar hur stormen gröpt ur sidorna på bilnedfarten vid Kolonivägen i Mellbystrand och spritt makadam, krossgrus och asfalt över delar av stranden. ©Gunvor Petersson

I FÖRSLAGET till nya detaljplaner för stranden har Laholms kommun helt glömt bort de skador stormarna åstadkom vintern 2011-2012. Den gångna vintern förskonades vi och stranden, tack och lov, ifrån liknande hårda stormar.  Klimatforskningen säger dock att i framtiden får vi räkna med att stora regnmängder kommer att falla på kort tid och att stormar kommer att bli vanligare. Dessutom kommer havsnivån att höjas. Trots detta kan i förslaget till detaljplan inga åtgärder skönjas, som skulle kunna motverka skador på stranden vid stormar och skyfall.
Vid stormarna vintern 2011-2012 trycktes havsvattnet upp i nedfarterna till stranden. Vid några platser även in på strandnära fastigheter och på många ställen oroväckande nära husen.
Makadam, stenkross och asfalt rycktes loss av vattnet och spreds över stranden. Sidorna på vägarna gröptes ur och hedar och dyner skadades än mera när havsvattnet trycktes upp i nedfarterna.
I den nya detaljplanen föreslås att bilvägar fortfarande ska bryta igenom dyner och hedar ner mot stranden. Gångvägar till stranden ska beläggas med stenkross istället för med spänger eller trädäck.
Ängelholms kommun har en helt annan policy och skötsel av sin havssträcka. Här arbetar man för att hålla dynkanten intakt så stormar ska göra så liten skada som möjligt.  Där det uppstått skador återställs dynkanten. Inte ens räddningsvägar bryter här igenom vallen mot havet. Tydligen finns det andra sätt att säkerställa effektiva hjälpinsatser på badstranden än att ha räddningsvägar som bryter igenom dynkanten.
Var finns långsiktigheten och hållbarheten i Laholms kommuns planering?
Gunvor Petersson

 
Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

HÖSTLIKT, i blåst och stundtals regn gick vi idag till norra Mellbystrands centrum med vinden mot oss uppe ibland bebyggelsen. På hemvägen gick vi längs stranden. De höga vågorna hade fört in två stycken flaskor, som vi hittade, med brev i. Ett var från en flicka som började sitt brev:
Kaere flaskefinder!
Trine berättar att hon är 7 år och är med sina morföräldrar på en segelbåt. Hon vill att man ska skriva till henne, Peblingevej 7, 4000 Roskilde.
Det andra brevet var från Axel Jägryd, Linneskogen 106, 31194 Falkenberg. Han hade slängt i sin flaskpost exakt en vecka tidigare från färjan Grenå-Varberg. Axel önskade få en brevvän.
Jag ska höra med mina barnbarn om de vill svara, annars ska jag göra det själv. Kanske någon annan också vill skriva till dem?
Tidigare i somras hittade mitt barnbarn Vera en flaskpost. Det var från en pojke i Norge. Vera svarade och fick också ett brev tillbaka. Kul!
Gunvor Petersson
Läs hela inlägget »

Birgit Karlsson från Växjö (tv) och Gertrud Nilsson från Laholm gillar båda badräcket nedanför Kolonivägen. ©Gunvor Petersson

RÄCKET för rörelsehindrade har förbättrats i årets variant och är betydligt stabilare än fjolårets.
Fastän jag inte är så ofta på stranden bland alla bilar på sommaren, så har jag ändå hunnit märka att räcket används och är till glädje.
 Jag har träffat Gertrud Nilsson från Laholm, när hon använde räcket för att gå ut och vada i vattnet.
    – Jättebra, att det finns ett räcke, tyckte Gertrud.
Det tyckte också Birgit Karlsson från Växjö, när jag pratade med henne på väg upp från ett dopp i havet.
Räcket har inte bara varit en möjlighet för stöd för de som har behov att hålla sig i något när de går ut i vattnet, det har också haft flera andra funktioner:
    •    varit en samlingspunkt
    •    plats för att hänga sitt badlakan
    •    man har kunnat säga till sin kompis:  - Vi ses vid räcket!
    •    vändpunkt för stavgångare
    •    plats för ungdomar att sitta och prata
    •    ställe för barn att gå balansgång
I all sin enkelhet är räcket till glädje. Dock kan idén och utförandet kanske förbättras till nästa år.
Mina förslag är:
Räcket skulle kunna börja längre upp på stranden. Där skulle kunna finnas en sittbänk och ställning för att hänga badhandduken och krok för att hänga käppen.
Hade räcket varit dubbelt så att man kan stödja sig vid båda sidor kunde än flera ha möjlighet att ta sig ut i vattnet. Ledstänger i rostfritt, i två höjder, som jag sett vid en handikappramp i Falkenberg skulle vara mycket bra.
Placerades räcket där det finns en handikapptoalett i närheten vore det förträffligt.
Gunvor Petersson
 
 PS! 
Vi i Strandmiljö Laholm är mycket måna om att det ska finnas möjlighet för funktionshindrande att köra med sin bil ner på stranden till ett handikappbad.
 
Läs hela inlägget »

Hans Petersson (stående längst tv) vet mycket om all den marina dramatik som ägt rum i Laholmsbukten. ©Gunvor Petersson

SJÖDRAMATIK i Laholmsbukten var ämnet för fredagens andra aktivitet i Västerhavsveckan. Hans Petersson mötte en skara på 20 personer i stark blåst nere vid havet. Bakom en buske på heden slog vi oss ner i solskenet och hörde om vikingingaslag och förlisningar i bukten. När örlogsfartyget Lime hade förlist spreds vrakdelar och utrustning i bukten. Vid tre stora auktioner såldes materialet. Det enda som finns bevarat från skeppet, vad man vet, är skeppsklockan från Lime, som nu hänger i Skummeslövs kyrka.
Hembygdkonsulten för Halland var med i gruppen. Hon fick genom vårt inslag om sjöfartsdramatik i Västerhavsveckan, idén att göra ett nummer av tidningenI Halland, med sjöfartdramatik längs hela Hallandskusten. Numret är planerat fram på senhösten.
En man, ättling till en kustvaktare och ägare till den gamla kustvaktarbostaden, tog med sig de som önskade hem för att se vaktarbostaden och en del gamla sjöfartsföremål.
Föreläsningen slutade hemma hos Hans där han visade en modell han håller på att bygga av Lime efter ritningar han fått ifrån England.
En man som sett Västerhavskatalogen i Grebbestad besökte fredagens båda aktiviteter. Han hade blivit besviken för att han inte skulle vara i Bohuslän utan i Skåne under Västerhavsveckan. Men när såg han att det fanns evenemang i Laholm också i Västerhavsveckan, så åkte han hit. Trevligt!
Gunvor Petersson
Läs hela inlägget »

Drygt 30-talet naturintresserade tog rygg på Margareta Lindgren och Kill Persson för att få veta mer om strandhedsprojektet. @Stefan Eliasson

Det är nog fler än jag som blev konfunderad när det började schaktas och grävas på strandheden, först i Skummeslöv och senare även i Mellbystrand. Vresrosorna doftar ju så gott – och hör väl havstranden till...Varför får de nu plötsligt inte finnas kvar? i samband med dagens guidade visning på strandheden både norr och söder om Kolonivägen i Mellbystrand fick jag svaret.
– Gör vi ingenting så kommer hela heden att bli ett enda sammanhängande och ogenomträngligt vresrosbuskage, uppblandat med bergtall och al. Och det skulle betyda slutet för i stort sett alla andra mer anspråkslösa växter som behöver en öppen hed för att överleva. Vilket i sin tur får förödande effekt för insekter och fåglar.
Det var i sammanfattning budskapet från det s k strandhedsprojektets vältaliga representanter Kill Persson, miljökonsult och Margareta Lindgren, miljösamordnare i Laholms kommun.
Och även om de allra flesta åhörarna tycktes helt överens med den analysen förekom det också en mängd frågor.
– Måste ni verkligen ta bort alla träd och rosor, frågade t ex någon.
– Nej, svarade Kill Persson och fortsatte: dels har vi inte avtal med alla markägare och det krävs ju för att vi ska kunna röja på deras mark och dels är det i praktiken omöjligt att utrota vresrosen. Vad det handlar om är att hålla den tillbaka så pass mycket att strandheden får får fortsätta att vara just en strandhed.
Stefan Eliasson
Läs hela inlägget »

©Jens Hallberg

Morgonens aktivitet, Hur mår Laholmsbukten, ställdes in pga av regn. Och det regnade och regnade under hela dagen med kortare uppehåll. Hur skulle det gå med Sångvandringen?
Prognosen sa att det skulle finnas chans till uppehåll på kvällen så vi chansade och hade tur.
Ett 30-tal personer i kraftiga skor eller stövlar och regnkläder mötte upp i den regntunga men ljumma kvällen för att höra vokalensemblen Voizone ge konsert ute i naturen.
Färgerna på heden och i skogen hade fått mera intensitet genom regnet. Den gröna mossan var grönare och renlaven framträdde vitare än vanligt i bjärt kontrast mot varandra. Doften av skogen framträdde också mer i den fuktiga luften. Härligt!
På heden blåste det en del men väl inne i skogen var det lugnt och skönt. Här gjorde vi ett första stopp och sångtexter delades ut så att alla kunde sjunga med i bl  a Idas sommarvisa.
Vid nästa stopp var det dags för fika. En grupp damer firade sin väninna, som fyllde 60 år. Champagneflaskan korkades upp och vi alla hurrade och sjöng – Ja, må du leva.. Väldigt passande att firandet var i skogen, eftersom jubilaren var självaste Mulle!
Vid ett tredje stopp i strandskogen i södra naturreservatet i Skummeslöv fick vi åter njuta av Voizones käcka, trevliga, pigga och glada stämmor, som i vissa låtar övergick i stämningsfulla och mjuka toner.
Vi applåderade fram flera extranummer och kände oss nöjda och stimulerade av den annorlunda skogsvandringen.
Gunvor Petersson
Läs hela inlägget »
VÄDERLEKSRAPPORTEN såg inte lovande ut inför dagens besök av marinekolog Per Olsson från Toxicon AB då det var meningen att sedimentprover skulle sållas och studeras på stranden.
Kl 8.00 stod regnet som spön i backen och efter samråd med Per Olsson som skulle köra från Landskrona, beslöt vi att ställa in aktiviteten. Ett förhastat beslut visade det sig... Kl 10.00 när föreläsningen skulle ha startat hade vinden avtagit och regnet upphört! Så då var inte konstigt att många som samlats vid Kolonivägen blev irriterade och besvikna över vårt besked.
Men lite information och diskussion om vattenkvaliteten blev det ändå. Ulf Bjerstaf, som har kunskap i ämnet och följer forskning och undersökningar om havsmiljön, fanns med som representant för föreningen och kunde svara på många frågor och ge sin syn på statusen i Laholmsbukten.
Flera personer påpekade också att husbilar står på stranden och att det händer att avloppstankar töms i en grop i sanden. Varken bra för vattnet eller strandmiljön.
Både Hallandsposten och Laholms tidning har intervjuat marinekologen Per Olsson och skrivit artiklar om vattnet och bottnen i Laholmsbukten sedan de läst om våra arrangemang i Västerhavsveckans katalog. Så trots dagens inhibering har vi ändå bidragit till att sprida information om vattnets kvalitet i vår bukt.
Men vi nöjer oss inte med det utan hoppas kunna boka ett nytt besök av marinekolog Per Olsson.
Gunvor Petersson
Läs hela inlägget »

Idag fortsatte vårt Västerhavsveckanprogram med Må bra på stranden prova på-dag. Gunvor Petersson – oförtröttlig arrangemangssamordnare, organisatör och Qigong-ledare – hälsar välkommen.            ©Stefan Eliasson

Dagen bjöd på intervallträning, olika former av yoga, qigong, meditation, stavgång. Mellan passen kunde man fylla energidepåerna i fruktbaren där det också fanns kulinariska specialiteter som algkex med havtornsmarmelad och soppa och saft av vresrosnypon.

...för både kropp & själ
SOLEN SKEN, vinden fläktade och de gässprydda vågorna bidrog med en behagligt brusande ljudkuliss. Det var kort sagt en perfekt dag för föreningens Må bra på stranden-dag.
Många som kom till vårt tält nedanför Skummeslövsbadet deltog i flera pass. En del kombinerade Qigong och yoga, andra stavgång och mindfulness. Själv valde jag två ytterligheter: intervallträning och meditation. En perfekt kombination visade det sig! Roine Johannesson frånTakeCare pushade mig och de andra i gruppen till utmattningens gräns och Martin Andersson lockade med sin lugna stämma och flöjttoner fram ett kravfritt tankeflöde och mycket behagligt bara-vara-tillstånd. I ärlighetens namn måste jag säga att både Martin, Roine och de andra ledarna (Gunvor Petersson, Åsa Niklasson, Anira Möller och Christina Ullman) hade mycket hjälp av sällsynt goda miljömässiga förutsättningar. På det sättet är stranden fantastiskt – den fungerar som inspiration både när man vill ta ut sig och när man vill blicka inåt.

Stefan Eliasson

Läs hela inlägget »

Patrik Slimane drar upp riktlinjerna inför eftermiddagens strandexkursion, där föräldrar och mor/farföräldrar var lika ivriga som barnen på att börja leta efter småkryp och snäckor i sanden och i havet. ©Stefan Eliasson

NÄR folket märkte att SMHI:s prognos inte stämde med verkligheten, strömmade det till som aldrig förr för att vara med om eftermiddagens exkursion på stranden nedanför reningsverket i Skummeslövstrand. Stora och små låg först med rumporna i vädret och fingranskade närmiljön i jakten på levande eller döda organismer. Därefter kom det mest efterlängtade momentet – håvningen. Algbältet närmast strandkanten bekymrade ingen och vattnet lockade både vadare och badare.
Stefan Eliasson
Läs hela inlägget »

Jakten går på spännnade insekter under ledning av Patrik Slimane.                                                 © Stefan Eliasson

SMHI varnade för åska, regn och hård blåst inför vår andra programpunkt under Västerhavsveckan. Och visst blåste det friska vindar, men solen värmde gott den tappra lilla skara som inte låtit sig skrämmas av väderprognosen. Så det blev en riktigt fin dynexkursion där bl a Skummeslövs-syskonen Emilia och Leo med mamma Maria fick lära sig att det här med växter och djur i dynområdet är en näringskedja som vi måste vara rädda om. Försvinner en art så får det genast återverkningar för någon annan.
Stefan Eliasson
Läs hela inlägget »

©Stefan Eliasson

DAGENS fotosafari började med kossor i Hökhult och slutade med vrakved ute vid Lagaoset. Dessemellan klickade det friskt från de 14 deltagarnas kameror inne bland de knotiga tallarna i den torra strandskogen. Fast allra först var det pep talk och inspirerande föredrag av safariledaren, naturfotografen Patrik Leonardsson inne i Mellbystrandsgården. Där avslutades också det hela med att var och en fick visa upp sina tre bästa bilder. Och trots högst varierande erfarenhet och kamerautrustnng var det en imponerande samling fantastiska foton som visades.
– Roligt och lärorikt, var det genomgående omdömet från deltagarna.
Stefan Eliasson
Läs hela inlägget »
TÄNK vad bra att ha en grannfru som ser till att man kommer iväg på en stavgångstur på stranden. Stort tack, Gerd! Härlig motion att gå på den promenadvänliga stranden.
Men bilarna förtar naturupplevelsen. Och de s k bilfria områdena fungerar inte. Medan vi gick över det ”bilfria” området vid Kolonivägen körde två bilar genom den bilfria zonen. Förra gången jag gick samma sträcka var det 5 bilar som samtidigt med mig korsade de 400 m långa ”bilfria” området.
Men något som är mycket positivt på stranden är de sex nya sopbehållarna, tre stycken vi varje sida om Kolonivägen. Mycket snygga!
I går var jag på stranden i Skummeslöv och såg då på avstånd att det fanns nya sop”tunnor” vid Stora Strandvägen. Bra med många sopbehållare för oj vad det flyter in mängder med plast till stranden. Det är bara att hjälpas åt och plocka, plocka och kasta i behållarna.
Gunvor Petersson
Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

STRANDEN är utmärkt för naturturism. Ett levande bevis för detta var när jag idag träffade en grupp tyska ungdomar med sina ledare på heden i Skummeslövsstrand.
20 personer hade cyklat från Båstad till Bolmen sedan till Halmstad och var nu på väg tillbaka till Båstad. Hem till Tyskland skulle färden gå med bil och färja.
Ungdomarna var verkligt nöjda med sin friluftsvistelse i Sverige.
Gunvor Petersson
Läs hela inlägget »

©Eva Nordholm

FÅGLARNA sjunger, solen värmer och barrskogen doftar när deltagare i svenska för invandrare möts i Skummeslövs södra sanddynsreservat. Det är länsstyrelsen som är huvudarrangör för vandringen. Först anländer en buss från Laholm, som medarrangerande föreningen Laholm utan gränser ordnat. I väntan på en buss från Båstad med ytterligare Sfi-deltagare får deltagarna från Laholm kort som i text och bild beskriver olika saker de kan hitta i skogen. När Båstads sfi-grupp anländer anländer får de samma slags kort. Nu blir ett sökande! Dels efter kottar, björklöv, skogsstjärnor, barkbitar, rönnblad mm och dels efter någon som letar efter samma sak som man själv ifrån grannkommunen. Nya möten uppstår mellan människor som i sin tur möter naturen. Totalt är vi cirka 80 personer.
Vi går först en stund i den östliga delen av reservatet där lövträden dominerar. Allt är så grönt och frodigt, blåbärsriset lyser med sina skira blad och ekorrbärens blomknoppar slår snart ut i det marktäckande bladverket.
När vi vikit av ner i skogen med höga furustammar stannar vi och urskiljer sången från bofinken.
Slingan vi promenerar går på strandheden i norra delen av reservatet. Där möter oss ljung, kärringtand och styvmorsvioler. Skott av vresrosor tittar fram lite varstans och alla förstår att vresrosen inte kan få breda ut sig ohämmat, för då skulle det snart inte finnas någon sandhed kvar med kärringtand, bin och fjärilar.
Gruppen tittar in på Skummeslövsbadet där det arbetas febrilt med att fylla i vatten ifrån havet som sedan ska värmas. 15 juni öppnar badet för säsongen. Ett härligt utflyktsmål.
Efter en promenad i dynerna är det dags att ta farväl av deltagarna från Båstad som är tvungna att återvända tidigare.
Vi andra plockar fram våra matsäckar. En grupp dukar upp en fantastisk buffé mellan sig. Det är många som slår sina lovar runt dem för att smaka något av alla de spännande sakerna som dukats upp.
Vi avslutar med en strandpromenad.
    – Oh, det ska jag ta hem till min fru! sa en ung man när han blev visad att hjärtmusslans båda skal från sidan har formen av ett stiliserat hjärta.
Underbart att träffa så många människor från världens alla hörn. Och så roligt med nyfikenheten på den svenska naturen. Till denna lyckade vandring var även Strandmiljö Laholm och Studiefrämjandet medarrangörer.
Gunvor Petersson
Läs hela inlägget »

 Plankan med vågskvalp.                                                                                                             ©Stefan Eliasson

KOM IGEN! Fem till...! Ända ner...! Okej...Bra jobbat!
Flåsningar, stånk och stön. Pannor som blänker av svett och blickar som brinner av koncentration och jävlaranamma.
Klockan är snart 11 och Jonas från Laholmsföretaget TakeCare har sedan 10.30 drivit på deltagarna i träningsgruppen.
Det kallas för Pre Summer Camp och visar hur modern friskvård kan bedrivas i en av de mest inspirerande miljöer man kan tänka sig: sandstranden nedanför Grönatorgsvägen i Mellbystrand.
Plankan görs precis vid vattenbrynet med lätt vågskvalp några decimeter från fötterna. De mjölksyreframkallande intervallruscherna går upp och ner i lösan sand med vajande strandråg som publik. En lagom fläkt från havet hjälper till med syresättningen.
Efter någon minuts paus – uppställning på två led för en intensiv repstafett. Jonas, med klockan i handen, jagar iväg de gröna och orange västarna ett par hundra meter söderut. Efter några minuters hårdkörning kommenderar han: Vänd! och lagen kämpar sig nu rejält tröttkörda mot målet vid strandflaggan och de efterlängtade vattenflaskorna.
Jag blir upplyft. Den här aktiviteten visar vilken tillgång stranden kan vara, rätt utnyttjad. Och för mitt inre kan jag se detta som starten på en ny era. 2013 kanske blir året då insikten slår rot i Laholm att stranden kan utnyttjas bättre än till parkering och biltrafik.
Det TakeCare gör kan många andra företag och organisationer också göra, dvs skapa aktiviteter där havet, stranden och strandområdet tillför en extra och unik dimension. Det kan vara motion och friskvård men lika gärna natur- och kulturinriktade verksamheter. I ett öppet naturlandskap som detta blir vi fria i tanken. Här är det lika lätt att släppa fantasin lös som det är fokusera på något så trivialt som situps till hundra procent. Kort sagt: Här är det lätt att må bra!
Stefan Eliasson
PS!
I sommar (24/6, 1/7, 8/7, 15/7, 22/7, 29/7) erbjuder Take Care korta (35-40 min) intervallträningspass på stranden. Inom kort kan du läsa mer om detta och om sommarens övriga Må Bra på stranden-aktiviteter här på hemsidan och i en folder som vi jobbar med just nu.

 
Läs hela inlägget »
IDAG CYKLADE jag på stranden från södra Mellbystrand till södra Skummeslövsstrand. Utefter hela sträckan syntes sladdspår av bilar och motorcyklar. Sorgligt!
Men desto roligare var det att få uppleva alla de barn som lekte, letade, studerade eller åt matsäck på stranden vid Skummeslövsbadet.
Det var Vallbergaskolans 140 elever med sina lärare som hade en studiedag/friluftsdag vid havet. Barnen var så aktiva och arbetade i olika grupper.
Mycket välorganiserat, verkligt härligt att se! Mycket beröm till Vallbergaskolans lärare!
Det är såhär stranden ska användas tänkte en lyrisk strandmiljölaholmare. Vid badet har satts upp ordentlig avspärrning mot fordonstrafik och bara på några år så har sanden här blivit helt annorlunda. Det var en riktig glädje att se elever och lärare njuta av stranden i den varma vindstilla havsluften.
Gunvor Petersson

 
Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

I försommarvärme och stark ostlig vind kunde Jill Gutenfelt leda sitt yogapass på stranden. Underbart! Känna vinden mot huden, höra strandskatornas spel i strandkanten och framför allt, känna värmen från solen.
Efter passet gick jag ner till vattnet och vadade ut en bit. Vattnet var faktiskt inte så kallt som jag föreställt mig. Ytterligare en deltagare från yogan kom ner till vattnet. Hon berättade att hon redan badat tre gånger!
När vi står där och pratar ser vi (och hör) hur en bil håller på att snurra runt och sladda omkring borta på bilstranden. Helt spontant säger hon:
– Jag kan inte förstå att man kör ner bilar på stranden!
Jag kunde inte mer än hålla med. Det är en synnerligen märklig företeelse!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

SÅ HÄR TIDIGTpå året har aldrig "suggorna" tagit plats på stranden förr. I de lokala trafikföreskrifterna sägs att motorfordon inte får framföras mellan suggraderna 1 juni - 31 aug. Dessa lokala trafikföreskrifter har Laholms kommun låtit skriva in i Svensk trafikföreskriftssamling. Hur nu kommunen kan låta skriva in ett förbud mot motorfordon på ett område, där man inte kan visa upp något dokument, som påvisar att det är tillåtet att framföra motorfordon?
Hur som helst står betongklumparna där på den långsträckta bågformade sandstranden redan nu. Det är inte vackert! Men de är till för att hindra bilarna att köra på små bitar av den 5 km långa "farbara" stranden, så det är bara att se positivt på förfulningen av stranden.
Än så länge är inte förbudsskyltarna uppe. Om de nu har någon större verkan?
Idag var det åter spår av kraftig buskörning både i de "bilfria zonerna" och utanför dem.

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

STRANDSKATORNA är tuffa. De stannar trots att det varje natt har varit minusgrader. När den västliga vinden en dag infann sig kom ytterligare flyttfåglar. Vi räknade då till 73 strandskator mellan Kolonivägen och Vallbergavägen.
Med den västliga vinden försvann all is och snö i strandkanten. Våren gör sina framsteg så sakteliga.

Ett annat inte så trevligt vårtecken är all buskörningen på stranden. Varje dag körs det mer eller mindre vilt. En fredagsnatt vid 24.00 var det omfattande buskörning. Det är sorgligt att se att en strand får användas på detta sätt.
En söndag hade vi lunchgäster som vi bjöd på en strandpromenad innan eftermiddagskaffet. Solen sken och det var ett härligt väder trots en bitande vind. Vi ville gärna visa upp Sveriges längsta sandstrand, men det blev smolk i bägaren. Runt oss singlade bilar hela vägen. Det var verkligen pinsamt! Människor i allmänhet kan inte förstå hur man kan acceptera bilkörning på en strand.
I kväll gick jag ner för att se solnedgången. Det var vackert. Men bilen som samtidigt sladdade runt på stranden kunde jag varit utan. Är det månne detta som menas med en strand för alla?

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

ÄNTLIGEN är de här – strandskatorna! I minusgrader och med snöflingor i luften!
Så sent har vi inte noterat dem tidigare.
På stranden spatserade också fem ringduvor i ett kärlekskurr. Så visst är väl våren på väg.
Men när kommer värmen?

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

KOMETEN ska synas i väster, 1 timme efter solnedgången, i närheten av månskäran, på en knytnäves höjd över horisonten. Flera människor var nere på stranden för att kolla.
Någon dundrade ner med bilen, ställde sig mitt i blickfånget framför oss som stod och tittade mot horisonten. Personerna satt kvar i sin bil och tittade.
Andra stod på stranden och förundrades över himlen. En man från Mästocka hade med sig en stjärnkikare. Han ställde in kikaren och visade på Jupiter och lät andra titta. Man kunde se fyra månar runt Jupiter. Ett gäng rymdintresserade grabbar kom också. Den vänlige mannen fokuserade sedan kikaren på månen.
– Oj, vad häftigt!
– Shit, så bra alla kratrarna syns!
Entusiasmen var stor.
Men ingen komet syntes.
En härlig upplevelse i alla fall! Kanske kometen visar sig i morgon. Det får bli en kvällspromenad i morgon igen.

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

IDAG VISADE stranden upp sig i en helt annorlunda skepnad än i går. I skrivande stund har det kommit 7 cm nysnö! Under strandpromenaden snöade det ymnigt emellanåt, men ibland tycktes solen ändå vilja bryta igenom.
Ett märkligt vitt ljus fanns längst bort både åt söder och mot norr. Vet inte hur detta kom sig, men det såg vackert och lockande ut. Välkomnande, man drogs mot det ljusa.
Det var inte många ute och promenerande. Och endast en bil syntes på nära håll. Den kördes av en man som ofta kör ner på stranden, sitter kvar i bilen en stund och åker sedan igen. Tänk att inte komma ut ur bilen och känna vinden, andas in den friska luften!
Men kanske är det så att han är funktionshindrad. Och för funktionshindrade är det bra att kunna köra ner på stranden med bil. Det värnar Strandmiljö Laholm om att de ska kunna göra i fortsättningen också.

Men alla andra ska givetvis rätta sig efter terrängkörningslagen, allemansrätten, rådande detaljplan och miljölagarna och gå ner till stranden precis som man gör vid andra stränder i Sverige. Då skulle Laholms kommun kunna ståta med en 12 km sandstrand av hög kvalitet. Det går inte så länge stranden används för biltrafik och parkering. Då är och förblir den en andraklassens strand.
Idag såg vi faktiskt våra första tofsvipor för i år, fyra stycken, komma flygande vid stranden. De flög söderut.

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

STRANDEN är frusen! – igen! Det har blåst isande vindar, från nordost. Sandkornen rycks loss från den frusna ytan. Man brukar säga att snön fyker. Man kan också säga att sanden fyker när dessa förhållanden med blåst och frusen strand råder. Den lösare sanden upp emot dynkanten far också med över den hårda stranden. Ljusa sandormar rör sig fram och tillbaka, ringlar sig över den mörkare frusna sanden. Jag har försökt fånga fenomenet på bild, men detta måste nästan upplevas.
Säreget och speciellt! Stranden visar upp nya ansikten, ingen dag är den andra lik

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

@Gunvor Petersson

VARJE DAG väntar man på att den första strandskatan ska ha anlänt. Det är något speciellt när man ser de vackra svart/vita fåglarna gå där i vattenbrynet med sina röda ben och näbbar och leta efter mat. De kommer åter efter vintern i början eller mitten av mars.
Vi skriver upp på almanacken varje år vi har sett strandskatorna för första gången. I fjol såg vi de första den 6 mars, 2008 redan 4 mars, 2011 var de här den 13 mars, men 2010 inte förrän 19 mars.
Vi har goda vänner i Vejbystrand, det är bara Hallandsåsen som skiljer oss åt, men där har strandskatan redan synts. Även sånglärkan och tofsvipan. Det brukar skilja en vecka på våra observationer. Men nu har kylan slagit till igen, det var 10 grader minus i natt. Hörde av Anders Wirdheim, Hallands ornitologiska förenings ordförande, via radion, att de flyttfåglar som anlänt drar sig tillbaka till Danmarks eller Tysklands västkust nu när vi fått en köldknäpp. Men han bedyrade att de genast är tillbaka här när vårvärmen kommer.
Men nu finns desto flera kråkor vid stranden. Även de har kommit på att det finns en hel del mat att hämta i vattenbrynet. De är svåra att fånga på bild med min enkla kamera. Så fort jag lyfter armarna med kameran lyfter också kråkorna. Här har dock de saktfärdiga kommit med på fotot, två tredjedelar av gänget hann att ge sig av.

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Åke Elofsson

FÖR EN månad sedan var det många strandbesökare som fick se en brunaktig sörja välla fram ur dagvattenledningar som mynnar på stranden. Det ser inte helt trevligt ut men enligt miljöenheten i Laholms kommun är det inget skadligt. Det bruna är järnoxid som lossnar från rören när dessa rengörs genom spolning.

- Men är det bara järnoxid i sedimenteringen som spolats loss?

- Är det OK för havsmiljön med så stora mängder koncentrerat järn?

- Tas några prov av dräneringsvattnet?

Frågorna mailade jag till Laholms kommun och i går fick jag nedanstående svar. Har även mailat frågorna till länsstyrelsen men de har ännu inte svarat.

Gunvor Petersson

 

 

Hej!

Vi har tagit del av era frågor angående järnoxid på stranden. Vi håller med om att det inte ser så trevligt ut, men det här är ett naturligt fenomen som ingen kan göra något åt. När vårt järnhaltiga grundvatten kommer i kontakt med syre, så bildas en kemisk reaktion och det sker en utfällning av järnhydroxid. Detta kan ses i diken i skogen, på gräsytor och vid stränderna. Ute i naturen kallas fenomenet ockra, och har använts sedan forntiden för kroppsmyckning och ifyllnad av ristningar på hällar, runstenar och gravsättningar. Ockra har även använts i medicinskt och kosmetiskt syfte över hela världen.

Utfällningen är ofarlig för människor. Den bildas även i brunnar hos de som har eget vatten, och det vattnet är inte farligt att dricka. Däremot kan det ge andra problem, t ex utfällningar vid tvätt.

Problemet vid stränderna är främst estetiskt. Vi på Laholmsbuktens VA har inte undersökt den strandnära havsmiljön, men vet att järnhydroxiden kan leda till att solstrålarna inte når ner till havsbotten. Då det handlar om tillfälliga naturliga skiftningar som alltid har förekommit i miljön så är vi övertygade om att fenomenet är ofarligt.

Med vänlig hälsning,

Mattias Leijon

Stf VA-chef

Halmstads kommun

Laholmsbuktens VA

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

TIDIG VÅR vid stranden.
Gräset är ännu torrt och brungult i dynkanten.
Vi ser solen mer och mer för varje dag.
Solen går inte längre ner bakom Hallandsåsen utan försvinner i vattenhorisonten.
Snart spirar det gröna gräset åter!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

NU HAR snön praktiskt taget försvunnit. Skönt att kunna gå på sandstranden igen, men det gäller att vara observant vid dräneringsbäckarna, där det finns en hel del is.
I strandkanten ligger det kvar ett brett bälte av is fortfarande. Flera barnfamiljer var och klättrade och kanade på isen. Härligt med lek vid strandkanten även på vintern! Tyvärr var det de som lekt på annat sätt i strandkanten, sladdspår vittnade om detta.
Jag tänkte på vad kommunjurist Bo Erlandsson sagt till polisens rättsenhet: - Buskörning på stranden är inte omfattande.
Faktiskt, Bo Erlandsson, förekommer det buskörning mer eller mindre varje dag på stranden!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

JAG HANN ner till stranden just som den sista delen av solen försvann bakom Hallandsåsen. Tänk mitt i vintern går solen ner vid Båstad nu går den ner vid Kattvik, och mitt på sommaren är solnedgången mitt i bukten. Det blir ljusare och ljusare för var dag. Våren är på väg!
Kråkorna satt vid dräneringsbäckens mynning, där de kan hitta en och annan mussla. Himmeln var röd, havet var rött och snön vit. Mmm… så vackert!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

Lördag: Stormen blev inte så farlig som befarats. Inga skador på stranden, dyner eller hedar.
Ett tunt lager snö under natten har gjort stranden fräsch, så länge det nu varar… Även om det är väldigt många promenerande människor körs det även bil längs stranden. Det sätter sina spår.

Söndag: Havet i en helt annan skepnad än i går! Så helt fascinerande med dessa förändringar, ena dagen blankis så långt ögat når, sedan öppet vatten, därefter stormvågor, öppet vatten igen och nästa dag är bukten fylld med issjok.
Att stranden är så promenadvänlig genom att den har fast sand upptäcks av allt fler. Det är så härligt att se alla dessa människor som promenerar på stranden. Och ännu fler kommer det säkert att bli den dag då inte längre bilar körs och parkeras här. Bilar hör inte hemma på en strand.

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

REDAN kl 9.00 är jag på stranden. Det har utfärdats klass 2-varning för storm. Men ännu är det inte så kraftig vind. Havet går högt men inte upp till dynerna. Vid dräneringsutloppet och vid nedfarten vid Kolonivägen går vattnet dock upp eftersom här ligger marken lägre. Men vindbyarna kan bli kraftigare under förmiddagen säger prognoserna.

Ornitologer med sina kikare står vid bunkern. Jag ser fåglar men kan inte avgöra vilka. Havsfåglarna kommer in när det blåser kraftigt. Liror, stormfågel, klyvstjärtad stormsvala o s v brukar fångas i kikarna.

Vilka krafter i havet! Mäktigt!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

MYCKET riktigt, det har inte varit någon vind, kylan håller i sig och havet är isbelagt. Så långt ut man kan se är det is.
Minns att min far körde bil ut på havet och pilkade i min barndom, kan det ha varit på 50-talet? Jag var inte med så det är inte det jag minns, men jag minns att min mor var orolig. Säkert fanns det fog för hennes oro, havsisen kan spricka upp snabbt om vinden tilltar.
När jag idag stod vid havet hördes ett rungande, sjungande ljud. Ett speciellt ljud blir det när isen spricker.

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

EN HÄRLIG vinterdag med kyla, sol och vindstilla! Det känns verkligen stärkande och härligt med promenaden på stranden.

Ibland kan Hovs Hallar-siluetten längst ut höja sig lite över horisontlinjen i någon form av synvilla. Men idag såg det verkligt märkligt ut. Hovs Hallar svävade i luften! När vi tittade närmare såg vi att det lång en kompakt dimbank över vattnet och skymde udden.

Is har börjat lägga sig på den stilla havsytan. Det finns en iskant ganska nära stranden och en ny har nu börjat bildas lite längre ut. Undrar hur det kommer att vara i morgon? I natt ska det bli 20 grader kallt sägs det.

Kråkorna är nere vid stranden och försöker hitta mat under tångruskor och dra upp hjärtmusslor där de kommer åt. Det är inte så lätt för fåglarna att hitta mat i kylan. Jag har försökt fånga kråkorna med kameran men de gäckar mig hela tiden. Istället har min kamera gått av och visade, när jag tog fram dem på datorn, en bild av stranden nära mina fötter. Det var ingen vacker strandbild!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

SÖNDAG igen, efter en vecka då stranden åter visat prov på sin märkliga förvandlingsförmåga. I början på veckan var den bar, det fanns ingen snö. En av dagarna såg vi inte heller en enda bil under hela vår promenad, det händer inte så ofta. Men det ger ett helt annat intryck. Tänk vad det då skulle göra om man även fann en strand utan hjul- och sladdspår! En än större naturupplevelse och en strand med kvalitet.

Kan detta vara en utopi? Alla andra stränder i Sverige har den kvaliteten! Hur kan det vara att detta är en omöjlighet i Laholms kommun? Där vi har en klenod att förvalta, en riksangelägenhet, Sveriges längsta sandstrand.

Nästa dag var stranden snötäckt, inte ens de gamla hjulspåren syntes och inga nya hade kommit till denna förmiddag. Vilken vidd av natur, så fantastiskt härligt!

Idag var det 15 grader kallt, vindstilla och flödande sol när vi gick till stranden. Nu fanns det både hjulspår och sladdspår i snön . Men solen och havet fanns orörda!

Många människor tog promenader längs stranden, även om en del körde sin bil ända ner i vattenbrynet och tittade på havet. Tänk vad de missar – motion, frisk luft, solens välgörande strålar, iskristallerna, solstrålarnas brytning i rimfrosten...

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

MIN MAN och jag, har kommit in i en ny vana på det nya året. Vi tar en rask promenad på stranden varje dag – nästan. Inte på tisdagarna, för då är det vattengympa som gäller.
I dag var det mulet men ändå en hel del människor på stranden. Till exempel träffade vi en familj som gått från Tre Laxar med sina två små barn för att vara på stranden och grilla korv. Tyvärr finns det inte många bord i Mellbystrand men familjen hade siktat in sig på ett som står söder om Ejdervägen. Jättetrevligt att se föräldrar göra utflykter ut i naturen i sitt närområde.
Det finns väldigt mycket vackert att uppmärksamma på stranden när det är minusgrader. Vid dräneringsbäckarna finns fina formationer som bildas av rimfrost, is och det rinnande vattnet. Vattnet gräver sig in under det lagret av hårdfrusen sand

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

TEMPERATUREN pendlar runt noll och nu är det minusgrader igen. Stranden visar sig i sol och en bitande nordlig vind. Sand flyger längs den frusna stranden och lägger sig i ljusa drivor bakom musselskal, tångruskor och grenar.
Jag träffar en man som bor i närheten. Han bär kikare om halsen och visar sig vara fågelskådare.
– Jag har sett havsörn här, två stycken samtidigt en gång, berättar mannen.
Whao..., vad häftigt om man fick se havsörn här! Det gäller att vara ofta vid stranden!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

…efter bullrig kväll …efter bullrig kväll

DISIG, fuktig himmel låg över bukten denna morgon. Vindstilla och fem plusgrader. Vattendroppar hade bildats i dyngräset av den fuktiga luften. Stilla, fridfullt, sällsamt och vackert.

Annat var det igår strax efter skymningen. Då hördes motorvrål från stranden. Tydliga spår av buskörningen fanns kvar nedanför Kolonivägen.

Mycket tång och massor med löv hade flutit iland. Även en hel del döda plattfiskar, vad detta nu kan bero på.

När jag gick hemåt för att börja plocka ner julsakerna kände jag en stor tacksamhet. Att få uppleva en skön stund vid havet är en bra början på dagen.

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

I arkivet

Etikettmoln