google-site-verification: google5e7c1eed07f27eb4.html
  • StrandBlogg

Välkommen till StrandBloggen!

Man behöver inte nödvändigtvis göra en resa för att ha något att berätta. Det räcker med en stund på stranden. Här i vår StrandBlogg hittar du personliga reflexioner, upplevelser och intryck.

2011 > 11

En död ål är inte alltid en död ål. © Gunvor Petersson

JAG KUNDE knappast tro mina ögon. Upp emot dynkanten låg en stor sandig ål! Ålar är sällsynta, fridlysta, rödlistade och akut hotade. Den här var dessutom död.

Men den såg hel och fin ut. Tjock! Kunde den gå att äta? Jag stoppade ner mitt fynd i påsen jag hade med mig för att plocka skräp i.

Tore, min man, såg inte hellycklig ut över min "fångst" när jag kom hem. Han tog i alla fall och tvättade av ålen ifrån sand i en balja som vi har i trädgården. Då rörde den sig, den levde!

Så på med stövlarna, iväg till stranden och ålen återfick sin frihet!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »
Etiketter: ål, dynkanten

Ända hit upp gick havet.  Fortfarande blöt nedfart.    Stormfälld 30-skylt.                   Raserade dyner.
© Gunvor Petersson

I NATT har det stormat. Havet trycktes ända upp till korsningen Södra Strandvägen-Kolonivägen. Vägbanan närmast stranden är raserad och skylten med 30 km, som indikerar att det är tillåtet att köra på stranden har vält.

Havet har tagit på dynerna i samma utsträckning som stormen Gudrun gjorde.

Solen skiner, havet går fortfarande högt, ett härligt väder att vara på stranden i så det blir en eftermiddagsrunda också.

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »
Etiketter: storm, dynerna

Valthornssnäckans skumlika äggkapslar och en vitling på en för dagen mycket smal strand. © Gunvor Petersson.

I NATT har det blåst ordentligt, med kraftiga vindbyar. Havet har gått ända upp i dynkanten. I nedfartsvägarna har vattnet nått ännu högre.
Vid Tores och min promenad mitt på dagen hade vinden bedarrat något men fortfarande stod vindstruten rakt ut och det gick höga vågor på havet.
Härligt att komma ner till en naturlig strand, så som en strand ska se ut! Uppe vid dynkanten låg på flera ställen fluffiga bollar, samlingar av valtornssnäckans äggkapslar. I varje kapsel läggs flera ägg, när äggen kläckts till larver lever de kvar i kapseln. Vissa larver utvecklas snabbare och äter upp sina "syskon". Larven genomgår sedan flera stadier inne i det skyddande höljet. Till slut är den en färdig minisnäcka och tar sig ut. Studerar man äggsamlingen kan man tydligt se ett hål på varje kapsel där den nya snäckan tagit sig ut. Spännande, eller hur? Vill du veta mera om valthornssnäckan hittar du mera att läsa på: http://www.vattenkikaren.gu.se/fakta/arter/mollusca/prosobra/buccunda/buccu07.html
Vi hittade även en död vitling, en liten torskfisk, som av någon anledning inte klarat av stormen. Blir nog snart trutmat.
En sillgrissla, som ännu var vid liv, låg utmattad på stranden. Läste på nätet lite om sillgrisslor när jag kom hem. De lever ute till havs under vintern. Silgrisslan häckar gärna på höga klippväggar, eftersom det är lättare att få luft under de korta vingarna, när de flyger ut från en klippavsats. De tar hjälp av sina vingar för att kunna nå riktigt djupt när de dyker och är därigenom extremt goda dykare.
Kunde vi ha gjort något för sillgrisslan där den låg på stranden? Vi kunde kanske matat den med vitlingen, slår det mig nu. Eller skulle vi ha lyft upp den så den kunde ha fått luft under vingarna?

Trots blåsten fanns det andra vandrare på stranden. Havet och stranden är mäktiga när det stormar,
Idag tittade faktiskt solen fram en liten stund.
Vinden ska tillta igen, så passa på! Hoppas många drar på sig vindkläder, mössa och vantar och upplever skådespelet!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

VARANNAN onsdag är vi några som träffas på Kuligts stickcafé. Idag träffade jag en av deltagarna som lovat att ta mig med på en promenad i Laholm och längs Lagan.
Genom det mysiga och trevliga Gamleby kom vi ner till Lagans strand. Vi gick förbi Rökeriet, som är en restaurang med fisk som specialitet och vacker utsikt över Lagan. Mellan åbrinken och den gång- och cykelväg som går utmed Lagan finns utmärkta fasta parkbord och soffor i mycket bra kvalitet och utförande. Härligt att kunna slå sig ner där och kanske ha en kaffekorg med sig och titta utöver vattnet som flyter lugnt och brett mot sin färd mot havet.
En informativ och trevlig tavla är uppsatt om laxfisket i Lagan. Informationstavlor om kultur och natur förhöjer alltid värdet av en vandringsled eller promenadstråk.
Vi följde Lagan tills vi kom till järnvägsbron. Där funderade vi över hur långt man kunde gå längs Lagan. Vi visste inte riktigt och hade inte tid att utforska det idag utan gick runt om bostadsområdet som kallas Blåkulla.
Kvar i mitt huvud fanns tanken om en vandringsled längs Lagan ända ut till Lagaoset. Skulle det vara möjligt? Det hade varit en fantastisk väg att vandra och sedan ansluta till kustens vandringleder.
Tyvärr har båda mina kameror gått sönder så det blev inga bilder av Lagans strand, men jag kommer att återvända, förhoppningsvis med en nyinköpt kamera.
Tack Cissi för en trevlig promenad!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »
Etiketter: lagan, vandringsled, lagaoset

@ Gunvor Petersson

MULET, mulet och lite blåsigt. Gick ändå ner en runda till stranden innan barn och barnbarn ramlar in till middag och kandelabern tänds.
I veckan har jag vandrat i bokskog på flera platser, ändå är det stranden, vyn över Bjärehalvön och den bågformade strandlinjen som är nummer ett. Lägger man sedan till de salta vindarna, lukten från tång och hav och ljudet från vågornas rörelser så är detta oslagbart. Visst är det härligt att utmana backar på Hallandsåsen, att halka runt i boklöven, men att sträcka ut i snabb takt på den gångvänliga fasta sandstranden är toppen (de två bilar som kommer ner och parkerar mitt på stranden är dock ett minus). Helheten av Sveriges längsta sandstrand är mäktig, när den får vara strand. Det är så den är storslagen.
När jag gick ner genom dynerna tittade jag lite extra på hur bestånd av vresros och al breder ut sig. Som tur är har Laholms kommuns miljöstrateg Margareta Lindgren förstått att här måste göras något så att dynerna inte växer igen. Strandmiljö Laholm och Mellbystrandsföreningen anser detsamma. I dagens HP står det en artikel om detta. Mycket bra med samverkan

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

© Gunvor Petersson

VI KOM NER till stranden just när solen gick ner bakom Hallandsåsen. En otroligt vacker kväll, kyligt, hög luft och vackra milda färger på himmel och vatten.
Men åter dessa buskörningsspår. Ser nya och flera varje dag jag är på stranden. Det är en sådan kränkning att natur ska få användas så respektlöst. 5,5 km strand kör man bil på. Då och då kommer en bil körandes längs stranden. Någon kör ner och ställer sig nere vid vattnet och skymmer solnedgången. På avstånd ser vi en bil köra och sladda runt. Obegripligt att en strand, Sveriges längsta sandstrand, inte ska få vara just en strand utan användas som väg!
Men, men det gäller att höja blicken, titta ut över havet, himmeln och se solnedgångens färger med Bjärehalvön i fonden, en underbar syn!

Gunvor Petersson

 

Läs hela inlägget »

© Gunvor Petersson

I NATT har det varit frost, -0.6 grader. Krassen i trädgården har vissnat.

Våra goda vänner från andra sidan Bjärehalvön åt lunch hos oss. Kaffet efter maten drack vi i Skummeslövsstrand efter en promenad i solsken på stranden. Bordet vi satt vid var skänkt av Andreasson Bygg och Skummeslövs badortsförening. Good work!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

På stranden är det lätt att gå med rollatorn, men just nu är det jobbiga hjulspår tvärs över nedfartsvägen, säger Hildegard Bengtsson. © Gunvor Petersson

VI VAR FYRA som gav oss ut i det flödande solskenet idag. Underbart! Fika fanns med i våra ryggsäckar. Vi promenerade på stranden i drygt två timmar. Paus togs vid ett av de utmärkta borden Skummeslövs Badortförening har ordnat i Skummeslövsstrand. Bordet var flyttat för höststormarnas skull en bit upp på strandheden. Solen värmde inte bara på oss, en hel del bin fanns runt oss och hade gett sig ut i solvärmen. Lite loja och stela flög de omkring. I november!

Vi träffade också Hildegard Bengtsson som bor i närheten. Hon tar sig ofta en promenad ner på stranden med hjälp av sin rollator. Stranden i södra Mellbystrand och Skummeslövsstrand är särskilt bra att promenera och köra med rullstol och rollator på. Hildegard tyckte det är tråkigt att strandhedsprojektets slaghack som kört på heden har gjort så att det är svårare för henne att gå ner till stranden på de gångar som går ner till havet. Vi lovade att framföra olägenheten som uppstår när maskinen korsar gångarna

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

© Gunvor Petersson

VÅR PROMENAD gick i Skummeslövs södra naturreservat och nedanför längs stranden. Gråväder och fortfarande milt. I fjol vid denna tid lär det ha varit snö.
Det har varit frånlandsvind länge nu och det har gjort att vattenlinjen ligger långt ut. Stranden är bredare än vanligt. Stenarna i vattnet i södra Skummeslövsstrand ligger nära land. På vissa stenar satt skarvar, "ålakråkor".
Grupper med islandhästar, räknade vid ett tillfälle till 28 ekipage, rider ofta på stranden, som blir som en galoppbana. Som tur är rider de inte över hela stranden, utan i ett stråk nere mot vattnet.
Det är säkerligen en härlig upplevelse att rida längs denna långsträckta strand. Även en härlig syn att beskåda! Men idag såg vi endast den upptrampade stranden.

Gunvor Petersson

 

Läs hela inlägget »

Leila Andreasen tar ut stegen. © Gunvor Petersson

I DAG GICK strandpromenaden norrut från Kolonivägen. Nedanför Brodds väg stod Leila Andreasen (medlem i föreningen) och väntade, vi hade bestämt så. Vi gick med stavar och det är härligt. Det ger mera träning och rörlighet i axlar och skuldror.

Tre småfåglar med vita lysande vingspeglar visade upp sig. Hemma konstaterade vi i fågelboken – och med hjälp av min man Tore, som är duktig på fåglar – att det var snösparvar vi sett.

Från Sjöfågelvägen till Kolonivägen plockade jag fram min skräppåse. Plastförpackning, tändare, ballonger o s v fyllde kassen som hamnade i soptunnorna vid Kolonivägen.

Vi avslutade promenaden med att göra qi-gong. Tänk att stå på stranden och göra qi-gong i november, otroligt!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

© Gunvor Petersson

DAGEN när Gustav II Adolf stupande i dimman vid Lützen. Var det det dimman idag skulle påminna oss om? Hur som helst var det åter en promenad vid stranden i gråväder. Utan vind och utan både strandskator och sädesärlor. Men skönt och avkopplande med 11 grader i luften.

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

© Stefan Eliasson

VARFÖR tror du att den här matten har valt att parkera sin bil på stranden?

 

1. Det fanns ingen annan ledig parkeringsplats

X. Hunden orkar inte gå så långt

2. Det är tillåtet

Stefan Eliasson

Läs hela inlägget »
Etiketter: bil på stranden

VILKEN LYCKA! Idag gick vi "rundan" i sol. Ljuset reflekterar sig i vattnet, och efter denna långa mulna period, får man känslan att man nu badar i sol! Hälsosamt, strandpromenader, särskilt med sol, ger välbefinnande i höstens mörker! Två strandskator tyckte det samma.

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »
Etiketter: strandskator

Ser man på, äntligen segar sig solen fram genom molntäcket! ! © Gunvor Petersson

I GÅR KVÄLL talade man på TV om att många flyttfåglar, i detta fall grågäss, flyttar inte så långt ner mot värmen som tidigare. Ett tydligt tecken på klimatförändringarna ansåg ornitologen i rutan. Flera fåglar än tidigare flyttar inte utan stannar och chansar på en mild vinter, detta med livet som insats.

När vi, min man Tore och jag, gick "rundan" (Kolonivägen-Vallbergavägen-Kolonivägen) på stranden idag upptäckte vi två sädesärlor. Så sent på året har vi aldrig tidigare sett sädesärlor. Två små underbara varelser med vippande stjärtar spelar ett högt spel, men lyckas de är de först på plan med bosättning och äggläggning till våren. Vi håller tummarna för att det går vägen för dem!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

Gult = naturreservat. Är inte Sverige längsta sandstrand lika skyddsvärd?

Sträckan Torekov – Båstad är stundtals lite knagglig, men bjuder på många fina naturupplevelser, tycker Ulf Bjerstaf. ©Gunvor Petersson

I DAG BLEV DET en vandring längs havet mellan Torekov och Hovs hallar.

Mulet och grått, milt och utan blåst – härligt vandringsväder men visst början man längta efter lite sol.

Vad som var påtagligt var tystnaden i naturreservatet längs kusten på Bjärehalvön. Kan man lyssna till tystnad? Hur som helst var det mycket behagligt att uppleva den under vandringen. Inget sorl, inget brus från någon motorväg – tystnad,en lisa för själen.

Vi uppmärksammade också hur klart och friskt vattnet var här.

Vi såg tre  stora sälar som låg uppe på varsin sten. En av dem hade en mindre säl jämte sig. Minst en säl simmade i vattnet och stack stundtals upp huvudet. Eftersom en av sälarna var särskilt stor kan det ha varit en gråsäl, annars är knubbsälarna vanligast här. En fin naturupplevelse! Vi stod länge och iakttog dem, satte oss faktiskt och plockade fram fika nr 2 ur ryggsäckarna.

Längs i stort sett hela Bjärehalvön är kusten skyddad genom att vara naturreservat. Hur kan det vara att Laholms kust inte har samma skydd? Skulle inte Sveriges längsta sandstrand och vatten ha ett så högt värde att det kunde få bli naturreservat?

Ulf Bjerstaf

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

GRÅTT, grått, men gott, gott var vädret vid stranden idag. Mulet, milt och ingen blåst.
Inga strandskator syntes, bara kråkor. Dock fler spår av buskörning.
Promenaden var skön med ett svagt kluckande, skvalpande när vågorna rullade in mot stranden. Ljuvligt!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

Tråkiga spår. ©Gunvor Petersson

FÖRSTA november var en för årstiden varm dag och bjöd på 12 grader. Perfekt för en vandringstur. Det var mulet när det var dags för promenaden. Men väl nere på stranden blev livet ljusare, särskilt när jag tittade bort mot Båstad. Där flödade solljuset ner mellan molnen och en kraftig solspegel bildades på havet eftersom vinden var svag och kom från sydost.

Nedanför Kolonivägen och söderut fanns tydliga spår av buskörning. Mitt sällskap berättade att det hade hörts vrålande motorljud från stranden i lördags kväll. Suck! Hur kan natur få användas på detta sätt?

I förra veckan sågs fler och fler strandskator på stranden. En dag 2, sedan 5, därefter 10 och sist 11 stycken. Idag observerades eller hördes inga. Kanske har de dragit sig längre söderut. Det kan förekomma att de övervintrar, men det är ovanligt.

Tyvärr blev det idag bara den här strandbilden med sladdspår, sedan satte sig några sandkorn i objektivet och det låste sig. En sandstrand är härlig men inte för kameror. Någon fin bild av solspegeln i vattnet blev det inte. Väl hemma kom borsten från symaskinsasken fram, inte första gången för detta ändamål, och ett par sandkorn ramlade ner på köksbordet. Bingo, kameran fungerar igen!

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

I arkivet

Etikettmoln