google-site-verification: google5e7c1eed07f27eb4.html
  • StrandBlogg

Välkommen till StrandBloggen!

Man behöver inte nödvändigtvis göra en resa för att ha något att berätta. Det räcker med en stund på stranden. Här i vår StrandBlogg hittar du personliga reflexioner, upplevelser och intryck.

2012 > 05

©Gunvor Petersson

JAG HAR i många år följt Jills Gutenfelt yogakurser. Lugnt, och metodiskt leder hon oss i en och en halv timma genom rörelser och ställningar som för med sig smidighet, bättre hälsa och ett ökat välbefinnande. Mycket behagligt både för kropp och själ.

Det är sista gången av vårens yogapass för Jill. Vädret är sommarlikt och den lilla gymnastiksalen på Mellby gamla skola , där vi annars samlas, får stå tom. Nu ska vi ha ett pass på stranden nedanför Grönatorgsvägen.

Helt sagolikt är det att ligga där på yogamattan, höra vågorna, känna vinden och värmen från solen. Så startar vi vårt pass med ställningar som båten, krokodilen, kamelen, trädet, kobran, clownen osv.

Avslutningen är en skön avslappning på yogamattan med filten om sig.

Visst är detta en passande aktivitet på stranden! I foldern "Må bra på stranden i Laholm" kan du hitta datum och tider för de pass Jill har yoga på stranden under sommaren. I foldern kan du också hitta andra pass som meditation, skrattyoga, qi-gong, vandringar mm.

Foldern finns på bl a på turistbyrån i Laholm och som webb-version här.

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

©Stefan Eliasson

JAG TAR en kort paus i arbetet med att gräva ner ytterligare ett par av föreningens (samt i farten även en av kommunens) bänkar. Rätar på ryggen och tar in hela panoramat: Bruset från vågkammarnas vita gäss, det intensiva soljuset, den svala hårda västanvinden. En läcker och krispig anrättning att bara njuta av.

När jag tittat mig mätt och åter greppar efter spaden hakar blicken fast vid något skarpblått i dynkanten. Inbäddad i sovsäck (?) och halvliggande med benen inne i bilen ger en strandbilist begreppet sollucka en för mig ny innebörd

 Stefan Eliasson

Läs hela inlägget »

©Gunvor Petersson

KALLT regn och blåst var inget höjdarväder för att gräva ner de sista bänkarna på stranden. En del medlemmar var inbjudna att "plantera" bänkar, men det var bara Tore och jag, som trotsade vädrets makter. En bänk fick vi ner. Nu är det bara 3 kvar. Hoppas någon tar och gör en insats vid tillfälle och gräver ner fler.

Vädret varierar mycket. Klimatforskare har uppmärksammat oss på att detta får vi vara inställda på i framtiden. Tänk vilken skillnad på vädret den dag Sigborn och jag gjorde i ordning platserna där bänkarna skulle stå! Det var högsommarväder, vindstruten visade att det var närmast vindstilla, då Sigborn krattade bort växtmaterial efter stormarna, där bänkarna skulle grävas ner.

I dag var det närmast höstväder och vindstruten stod horisontellt.

Tore gick hem och satte på kaffe när vårt arbete var klart, men jag stannade på stranden länge. Plockade skräp, studerade erosionen på dynerna och hur växtligheten kommer så sakteliga tillbaka där stormen skövlat.

Jag älskar att vara på stranden när det blåser precis som fågelskådarna och kite-surfarna.

Väl hemma, sandig, blöt och kall, var det gott att komma ur kläderna och sätta sig vid den väntande kaffekoppen.

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

Över 20 kilo sand på ett år kan sandmasken dra i sig – och bajsa ut. © Gunvor Petersson

VEM PÅSTÅR att det inte finns liv i sanden?

Vid ostlig vind dras vattnet utåt i bukten och vattenlinjen ligger betydligt längre ut, stranden blir ännu bredare. Detta hände i månadsskiftet, vid första-maj-helgen.
Då var jag var nere på stranden med mina barnbarn. Solen sken och vattnet i de små "insjöarna" hade hunnit värmas upp. Av med strumpor och skor och vada i det ljumma vattnet med sand mellan tårna! Underbart!

Och så många djur det fanns i de små lagunerna! Stora räkor räddades av barnen ut till öppna havet. Levande nätsnäckor hittades och studerades.
Men mest iögonfallande var spåren av alla sandmaskar. De ringlande högarna av sandsträngar är beviset för att det finns gott om sandmaskar, en havsborstmask som ligger nergrävd i sanden. Högarna är maskarnas toaletter och består av rengjord sand.
Masken suger ner sanden, där den ligger i ett u-format rör nere i sandbottnen. Man kan ibland se en fördjupning där masken suger in sanden, en bit bort ifrån "toaletten". Masken äter upp sanden, behåller små djur och andra organiska material och "bajsar" sedan ut den renade sanden. Under ett år renar en mask 23-24 kg sand, dessutom renas även vatten som förs genom maskens tarmar.
Förra sommaren sågs nästan inga spår av sandmask så det var härligt att upptäcka att sandens gottgörare åter är på plats

Gunvor Petersson

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

I arkivet

Etikettmoln