IDAG var tredje torsdagen jag gick till Solstickans asylboende för att leda en strandpromenad. Tyvärr kolliderade tiden även den här gången med Medborgarskolans aktivitet så det var bara en handfull asylboende (plus Margareta Plate med sin hund Nisse) som kunde följa med till stranden. Jag blev tillfrågad om jag inte kan komma på tisdagar istället. Vi får väl se om det blir någon form av fortsättning efter sportlovet.
Det snöade i natt så stranden var mycket annorlunda. Margareta visade hur man gör snöänglar och så vi byggde vi en snölykta. Abd gjorde sin egen ängel.
Vi skrev alfabetet med en spade i snön och olika ord osv.
Najme, som varit med alla gångerna, följde med hem, där vi tillsammans gjorde en soppa. Vi skrev upp ingredienser efterhand som vi plockade fram ur kylskåpet. Najme talar dari, men har lärt sig en hel del svenska och engelska ord.
Najme är ifrån Afganistan. Där bodde hon i bergen i en by med lerhus. Vatten hämtade man i en brunn. El hade man ibland, fungerade tydligen inte så bra. Hon, hennes man och deras 7-åriga dotter tog sig till Iran och vidare till Turkiet. Från Turkiet till Grekland åkte de i en stor gummibåt. Vi fick se bilder från resan. Sedan tog de sig vidare Makedonien, Serbien till Österrike och Tyskland. Det tog dem två månader att komma till Sverige. Najme har arbetat som sjuksköterska i Afghanistan.
Najme stoppade ner en lång lista med svenska ord i sin ficka när hon, Margareta och Mohammed, som anslöt sig till kaffet, gick tillbaka till Solstickan.

DEN GÅNGNA veckan har det varit regnigt och blåsigt, men idag var det åter riktigt skönt väder. Visserligen ingen sol men det varken regnade eller blåste. Faktiskt riktigt vårlikt med fågelkvitter.
Många av de asylboende männen var på annat håll, (på Medborgarskolan, tror jag). Därför var det idag mest kvinnor som gick med till stranden. Toppen, för de kommer inte ut så ofta. Vi var totalt 11 personer. En man, två barn och resten kvinnor.
Denna gången pratade alla dari och eller arabiska, men ingen kunde engelska. Utmanande, roligt, spännande och inspirerande!
Vi ”pratade” om Hallandsåsen och skrev i sanden. Mobiltelefonerna kom upp och man ville skriva ner ord, men nej, å, ä och ö finns inte på deras telefoner. Jag förklarade bukt (med armar och ben) och skrev i sanden Laholmsbukten. Vi ritade en karta och prickade in var vi befann oss, Halmstad och Båstad. Frågan var Laholm låg på kartan kom.
Jag frågade om de visste var vi skulle hamna om vi åkte rakt ut i Laholmsbukten. England trodde någon. Danmark ritades in. Tog vi oss vidare över Atlanten väntade USA.
Sedan letade vi efter strandfynd. Många nätsnäckor och en rakknivsmussla hittades. På en hjärtmussla noterades havstulpan och sedan undersökte vi blåstångens blåsor.
Därefter skrev vi hela långa alfabetet i sanden. Vi läste tillsammans. Jag drog streck under alla vokaler som därefter pyntades med musselskal. Jag försökte förklara att vokalerna är viktiga, att det måste finnas minst en i varje ord och att de kan låta på två olika sätt osv.
 Ägaren till asylboendet hade skickat med fikabröd som smakade gott när vi tog en liten paus.
Språkträningen fortsatte med att vi pratade om hur olika ord betonas i och även om att n och g bildar ng-ljudet. Vi skrev lång och finger i sanden. Sedan sjöng vi barnvisan Var är tummen osv ..långfingret ..osv.
Till sist lärde jag dem frasen: Nu börjar det regna!