Skymningen smyger sig på och om mindre än sju timmar tänds raketerna.... En och annan promenadbilist rullar fram över stranden men de flesta går tll fots. ©Stefan Eliasson

VINDSTILLA, sol, några köldgrader och massor med promenerande människor. Vår strand är verkligt bra att promenera på. Och samtidigt får man massor med ljus från det glittrande havet, det känns så hälsosamt.
Visst, det kommer en och annan bilist som promenadåker på stranden och missar den friska havsluften men det verkar som det är allt färre som gör så. Kanske fler och fler inser att bilar inte hör hemma på en strand.
Mycket plast har blåst in och vi plockade bort en hel del. Hoppas bara att alla de som kommer ner i natt och firar vårt nya år med raketer och smällare plockar bort skräpet efteråt. Eller kommer ner på nyårsdagen och hämtar hem resterna av raketerna.

Gunvor Petersson

Tordmulen och havssulan klarade sig inte, men den utmattade sillgrisslan fick hjälp att hitta till havet igen.
©Gunvor Petersson

ENA DAGEN storm, nästa dag normal vind, det är verkligen snabba kast i väderomslagen.
Stormen är ansträngande för fåglarna som lever ute till havs under vintern. De trycks in i bukten och tar skydd här. Dock är många redan utmattade och alla klarar sig inte.
I dag hittade vi två döda – en havssula och en tordmule. Havssulan har jag inte tidigare sett på nära håll. Släkt med pelikanen, det syns tydligt. Kan bli över 90 cm och 175 cm i vingbredd.
Vi träffade också på en sillgrissla som fortfarande var vid liv och med möda tog sig fram på stranden. Av spåren i sanden kunde vi se att den hasat sig en bra bit men i fel riktning – d v s bort från vattnet. Eftersom en sillgrissla har korta vingar har den svårt att lyfta ifrån stranden, så vi lyfte ut den i vattnet där den kunde simma iväg.

Gunvor Petersson

@ Gunvor Petersson

MÅNGA motionerar genom att promenera eller jogga längs vattnet. Men varför inte utöka motionsmöjligheterna genom att sätta upp ett eller flera utomhusgym på stranden?
Jag provade en sådan anläggning längs strandpromenaden i Playa Blanca, Lanzarote, nu för en vecka sedan. Där fanns både individuella och parredskap av den här typen. Toppengrej att samlas kring. Alla hade jätteroligt och fick en anledning att börja prata med varandra. Ur folkhälsosynpunkt är det också toppen.

Ulf Bjerstaf

På vänstra bilden ses skattletaren Robert Ullman med sin praktikant. Mannen med hunden hittade just en enkrona när bilden togs. @Gunvor Petersson

SKATTSÖKNING är en strandaktivitet. Alltid hittar man intressanta saker som vattnet har fört med sig. Men det kan också ligga saker gömda och glömda i sanden. Och särskilt nu när det stormat och sanden har rörts om kraftigt. Under våra promenader på stranden har vi träffat flera "sökare" med detektorutrustning. Robert Ullman är en av dem.

- Men hur är det, får vem som helst söka med detektor på stranden?

- Jodå, men man måste först begära ett tillstånd från Länsstyrelsen. Det är inte svårt att få och kostar inget, blir svaret.

Robert, som även säljer detektorutrustning, tycker att den här sortens skattjakt är en trevlig sysselsättning. – Man får frisk luft, det är spännande och ibland hittar man en del mynt eller något tappat smycke.

För en vecka sedan hittade Robert en vigselring i Båstad. Namnet i ringen var ovanligt, så han sökte på nätet och fick tag i ett telefonnummer. Det ringde i en telefon hos en semesterfirare på Kanarieöarna.

Jo.... efter stunds eftertanke kom de ihåg att de hade förlorat en ring – för 20 år sedan! De kommer och hämtar ringen efter semestern. Det är den tredje ringen Robert kan överlämna till sin ägare.

Ulf Bjerstaf

Gunvor Petersson

De ”nya dynerna” är en fascinerande syn – men samtidigt oroande. ©Ulf Bjerstaf

© Gunvor Petersson

VI HAR haft en härlig vandring på Hökafältet och sedan gått dels i dynerna och dels längs stranden ner till södra Mellbystrand. Mulet, men solen skymtades ibland, ingen blåst, dyningar hördes behagligt rulla in mot stranden, några grader varmt, men på Hallandsåsen såg vi att det låg snö – ett utmärkt vandringsväder.

Stormen har tagit hårt på dynerna även i norra Mellbystrand. Vi fascinerades av de mönster, de lager, som visar hur en raserad dyn, en gång har vuxit fram. Havets och vindens erosion har gröpt ut och mejslat fram nya former av dynerna, annorlunda färger på sand och jordlager har kommit i dagen. Här skulle man kunna gå och fotografera i timmar!

• Frågan är om dynerna hinner byggas upp med sand igen tills nästa storm infinner sig?
• När bryter havet igenom dynerna och kommer upp mot bebyggelsen?

I Skummeslövsstrand och södra Mellbystrand har vattnet redan brutit igenom på vissa ställen. Särskilt har vattnet tryckts upp i bilnedfarterna och sköljt in på flera bebyggda tomter.

Ulf Bjerstaf

Gunvor Petersson

Räddningsvägen i Norra Mellbystrand - (för tillfället ?) avstängd. © Gunvor Petersson

Under sanden som nu täcker den här vägen finns krossgrus. När sanden ska tas bort följer en hel del grus med som läggs ut bland dynerna. © Gunvor Petersson

VI PARKERADE bilen nedanför Strandhotellet i Mellbystrand och gick ner för att se hur stranden har klarat sig mot stormen.

Vid räddningsvägen ner till havet såg vi några riktigt bra förändringar. Räddningsvägen var avstängd. Tidigare har det inte funnits något hinder utan bilar har allt som oftast kört ner över dynerna.

Soptunnor står där dynområdet börjar mot bebyggelsen. Utmärkt, så kan väl soptunnorna alltid stå? Det skulle innebära enklare sophantering och färre fordon som kör över dynerna.

Mycket sand har blåst upp över räddningsvägens krossgrus. När sådan sand schaktas bort läggs den tydligen vid sidan av räddningsvägen i dynerna. Vid schaktningen följer mycket krossgrus med. Den fina Mellbystrandssanden blandas upp med småsten. Synd!

Gunvor Petersson

Småsten, grus och makadam från de förstörda nedfarterna har spritts över stora delar av stranden.
@ Gunvor Petersson

NEJ och nej, som stranden ser ut! Makadam och sten utspridd överallt. Vattnet har tryckts upp i nedfarter och vid dräneringsbäckarna. Massor med sten och makadam har dragits upp från vägbanorna och sköljts ut över stranden. Förfärligt! Värst är det i Skummeslövsstrand där 13 av de 16 bilnedfarterna till stranden finns.

Är det denna strand vi ska locka turister och nya boende till?

Gunvor Petersson

Visst kan man vindsurfa fast det inte går att parkera på stranden! © Gunvor Petersson

BLÅSTEN höll i. Det tyckte två vindsurfare var toppen. Eftersom vägen är avstängd och vattnet ännu gick högt kunde de inte köra ner med sin bil på stranden. Men de hittade en strandnära plats för bilarna och gick ner till vattnet med surfingbräda och segel.

- Men är det inte kallt, fryser man inte? sa vi som stod tjockt påpälsade mot vind och kyla.

- Nej, då! intygade surfaren som hade specialvantar, specialmössa, våtdräkt o s v, för vintersurfing.

Tänk, stranden kan användas för fritidsaktiviteter vid alla årstider. Härligt

Gunvor Petersson

Ytterligare delar av dynerna spolades bort av nattens storm och betongmuren vid fortet har knäckts. Knäckt var också sillgrisslan som låg och tog igen sig i strandkanten. © Gunvor Petersson

I NATT har det varit kraftig blåst och fortfarande blåser det. Efter frukost klädde jag mig i vinteroverall och vandrarkängorna och med kameran i högsta hugg ställde jag kosan mot havet.
Jodå, nu har havet gått upp mot dynerna igen. Inte fullt så kraftigt som stormnatten 27-28 nov, men vattnet har ändå ytterligare raserat dyner.
Ornitologerna vid bunkern vid Kolonivägen var på plats. Tretåig mås som annars lever till havs utom vid häckningen sågs många av. Stormfågel, klykstjärtad stormsvala, labb, dvärgmås, var andra fåglar som en ornitolog nämnde som jag pratade med.
En sillgrissla i vinterdräkt låg utmattad och följde med vattnet i strandkanten.
Det är mäktigt att se havet i storm. Vilka krafter!

Gunvor Petersson

Vera hugger i för att räta upp den stormfällda bänken. © Gunvor Petersson.

Sälen tittade lite undrande på oss innan den kravlade sig tillbaka till sitt rätta element. @ Gunvor Petersson

Stormen har rumsterat om rejält med restaurangens betongplattor i Vejbystrand,

Är det någon som vet vad de orangefärgare, svampaktiga bitarna är för något?

© Gunvor Petersson

STRANDPROMENADEN togs i Vejbystrand efter lunch hos goda vänner. Sandstranden är inte till närmelsevis så lång som vår strand i Laholmsbukten, men däremot behöver man inte överraskas av att det plötsligt dyker upp en bil vid sidan om, när man promenerar. En stor fördel!
Stormen har gått hårt åt den restaurang som ligger nere vid stranden. Vattnet har raserat dynerna även här, såsom i Mellbystrand. Men i ett parti där vresrosor växer, har vattnet till en del hindrats. Är detta skäl nog att låta vresrosorna stå kvar? Vi i Strandmiljö Laholm har i våra mål att arbeta för att växtligheten och därmed också vresrosorna ska tas bort i dynerna och på strandheden. Kanske behöver vi diskutera och eventuellt ompröva vårt mål?
Längs stranden låg något jag inte sett på vår strand. Orange svampaktiga bitar. Tror att det är rester efter kolonilevande mossdjur, men är inte helt säker. Tacksam för hjälp!
Alla stränder är spännande –  och särskilt efter stormar.

Gunvor Petersson

Uppryckta av stormen, men till våren ska föreningens bänkar komma på pålats igen. © Gunvor Petersson.

MERA regn och blåst, men vi gick ner till stranden ändå för att se om vi kunde ställa undan de bänkar föreningen satte ut i våras.
Bänkarna spolades upp av vattnet trots att de var nergrävda högt uppe och med tvärslå nere i sanden.
Laholms kommun har varit bussig och lagt 5 st vid toaletten vid Kolonivägen.
Vi ställde iordning dem under några granar så får föreningen hjälpas åt att gräva ner dem till våren.

Vi gick norrut för att hitta den bänk som har stått nedanför Brodds väg, den med en minnesinskrift på, men fann den inte.
Är det någon som hittar den är föreningen tacksam om ni hör av er till oss.

Gunvor Petersson

Nedslående syner efter stormens framfart. © Gunvor Petersson

CYKELTUREN från Stora Strandvägen i Skummeslöv till Kolonivägen i Mellbystrand var skön på det sättet att jag hade vinden i ryggen. Men alla skadorna jag såg efter stormen var nedslående, mycket nedslående.

I Skummeslöv har vattnet ätit sig in under växtlighetens rötter och lösgjort stora sjok av heden. Växtdelar och sjok ligger spridda över stranden. I Mellbystrand står resterna av dynerna som branta stup av sand och strandråg och sandrör ligger i högar på stranden.

Vattnet har gått högt upp i bilvägarnas nedfarter till stranden. Det finns 16 bilvägar ner till stranden. Där har havet tryckts, pressats upp. Vid stora Strandvägen hade vattnet varit bara några meter ifrån det nya huset som byggs längst ner mot havet. Stora områden av heden vid vägen hade spolats bort. Vattnet var inte långt ifrån husen vid Rydholms väg heller. Vattnet hade grävt sig långt in åt sidorna och även forsat in på heden. Vid Kolonivägen hade vattnet från havet nått upp till korsningen av Södra Strandvägen, förbi Strandlyckans kafé. Skum från vågorna blåste ända upp till restaurang Stallet under natten, när stormen tog i som mest har berättats.

Havet gick inte så långt upp vid stormen Gudrun som den gjort nu. Hur blir det vid nästa storm?

Går det att planera för att skadorna inte ska bli ännu större?

Gunvor Petersson

En död ål är inte alltid en död ål. © Gunvor Petersson

JAG KUNDE knappast tro mina ögon. Upp emot dynkanten låg en stor sandig ål! Ålar är sällsynta, fridlysta, rödlistade och akut hotade. Den här var dessutom död.

Men den såg hel och fin ut. Tjock! Kunde den gå att äta? Jag stoppade ner mitt fynd i påsen jag hade med mig för att plocka skräp i.

Tore, min man, såg inte hellycklig ut över min "fångst" när jag kom hem. Han tog i alla fall och tvättade av ålen ifrån sand i en balja som vi har i trädgården. Då rörde den sig, den levde!

Så på med stövlarna, iväg till stranden och ålen återfick sin frihet!

Gunvor Petersson

Ända hit upp gick havet.  Fortfarande blöt nedfart.    Stormfälld 30-skylt.                   Raserade dyner.
© Gunvor Petersson

I NATT har det stormat. Havet trycktes ända upp till korsningen Södra Strandvägen-Kolonivägen. Vägbanan närmast stranden är raserad och skylten med 30 km, som indikerar att det är tillåtet att köra på stranden har vält.

Havet har tagit på dynerna i samma utsträckning som stormen Gudrun gjorde.

Solen skiner, havet går fortfarande högt, ett härligt väder att vara på stranden i så det blir en eftermiddagsrunda också.

Gunvor Petersson

Valthornssnäckans skumlika äggkapslar och en vitling på en för dagen mycket smal strand. © Gunvor Petersson.

I NATT har det blåst ordentligt, med kraftiga vindbyar. Havet har gått ända upp i dynkanten. I nedfartsvägarna har vattnet nått ännu högre.
Vid Tores och min promenad mitt på dagen hade vinden bedarrat något men fortfarande stod vindstruten rakt ut och det gick höga vågor på havet.
Härligt att komma ner till en naturlig strand, så som en strand ska se ut! Uppe vid dynkanten låg på flera ställen fluffiga bollar, samlingar av valtornssnäckans äggkapslar. I varje kapsel läggs flera ägg, när äggen kläckts till larver lever de kvar i kapseln. Vissa larver utvecklas snabbare och äter upp sina "syskon". Larven genomgår sedan flera stadier inne i det skyddande höljet. Till slut är den en färdig minisnäcka och tar sig ut. Studerar man äggsamlingen kan man tydligt se ett hål på varje kapsel där den nya snäckan tagit sig ut. Spännande, eller hur? Vill du veta mera om valthornssnäckan hittar du mera att läsa på: http://www.vattenkikaren.gu.se/fakta/arter/mollusca/prosobra/buccunda/buccu07.html
Vi hittade även en död vitling, en liten torskfisk, som av någon anledning inte klarat av stormen. Blir nog snart trutmat.
En sillgrissla, som ännu var vid liv, låg utmattad på stranden. Läste på nätet lite om sillgrisslor när jag kom hem. De lever ute till havs under vintern. Silgrisslan häckar gärna på höga klippväggar, eftersom det är lättare att få luft under de korta vingarna, när de flyger ut från en klippavsats. De tar hjälp av sina vingar för att kunna nå riktigt djupt när de dyker och är därigenom extremt goda dykare.
Kunde vi ha gjort något för sillgrisslan där den låg på stranden? Vi kunde kanske matat den med vitlingen, slår det mig nu. Eller skulle vi ha lyft upp den så den kunde ha fått luft under vingarna?

Trots blåsten fanns det andra vandrare på stranden. Havet och stranden är mäktiga när det stormar,
Idag tittade faktiskt solen fram en liten stund.
Vinden ska tillta igen, så passa på! Hoppas många drar på sig vindkläder, mössa och vantar och upplever skådespelet!

Gunvor Petersson

VARANNAN onsdag är vi några som träffas på Kuligts stickcafé. Idag träffade jag en av deltagarna som lovat att ta mig med på en promenad i Laholm och längs Lagan.
Genom det mysiga och trevliga Gamleby kom vi ner till Lagans strand. Vi gick förbi Rökeriet, som är en restaurang med fisk som specialitet och vacker utsikt över Lagan. Mellan åbrinken och den gång- och cykelväg som går utmed Lagan finns utmärkta fasta parkbord och soffor i mycket bra kvalitet och utförande. Härligt att kunna slå sig ner där och kanske ha en kaffekorg med sig och titta utöver vattnet som flyter lugnt och brett mot sin färd mot havet.
En informativ och trevlig tavla är uppsatt om laxfisket i Lagan. Informationstavlor om kultur och natur förhöjer alltid värdet av en vandringsled eller promenadstråk.
Vi följde Lagan tills vi kom till järnvägsbron. Där funderade vi över hur långt man kunde gå längs Lagan. Vi visste inte riktigt och hade inte tid att utforska det idag utan gick runt om bostadsområdet som kallas Blåkulla.
Kvar i mitt huvud fanns tanken om en vandringsled längs Lagan ända ut till Lagaoset. Skulle det vara möjligt? Det hade varit en fantastisk väg att vandra och sedan ansluta till kustens vandringleder.
Tyvärr har båda mina kameror gått sönder så det blev inga bilder av Lagans strand, men jag kommer att återvända, förhoppningsvis med en nyinköpt kamera.
Tack Cissi för en trevlig promenad!

Gunvor Petersson

@ Gunvor Petersson

MULET, mulet och lite blåsigt. Gick ändå ner en runda till stranden innan barn och barnbarn ramlar in till middag och kandelabern tänds.
I veckan har jag vandrat i bokskog på flera platser, ändå är det stranden, vyn över Bjärehalvön och den bågformade strandlinjen som är nummer ett. Lägger man sedan till de salta vindarna, lukten från tång och hav och ljudet från vågornas rörelser så är detta oslagbart. Visst är det härligt att utmana backar på Hallandsåsen, att halka runt i boklöven, men att sträcka ut i snabb takt på den gångvänliga fasta sandstranden är toppen (de två bilar som kommer ner och parkerar mitt på stranden är dock ett minus). Helheten av Sveriges längsta sandstrand är mäktig, när den får vara strand. Det är så den är storslagen.
När jag gick ner genom dynerna tittade jag lite extra på hur bestånd av vresros och al breder ut sig. Som tur är har Laholms kommuns miljöstrateg Margareta Lindgren förstått att här måste göras något så att dynerna inte växer igen. Strandmiljö Laholm och Mellbystrandsföreningen anser detsamma. I dagens HP står det en artikel om detta. Mycket bra med samverkan

Gunvor Petersson

© Gunvor Petersson

VI KOM NER till stranden just när solen gick ner bakom Hallandsåsen. En otroligt vacker kväll, kyligt, hög luft och vackra milda färger på himmel och vatten.
Men åter dessa buskörningsspår. Ser nya och flera varje dag jag är på stranden. Det är en sådan kränkning att natur ska få användas så respektlöst. 5,5 km strand kör man bil på. Då och då kommer en bil körandes längs stranden. Någon kör ner och ställer sig nere vid vattnet och skymmer solnedgången. På avstånd ser vi en bil köra och sladda runt. Obegripligt att en strand, Sveriges längsta sandstrand, inte ska få vara just en strand utan användas som väg!
Men, men det gäller att höja blicken, titta ut över havet, himmeln och se solnedgångens färger med Bjärehalvön i fonden, en underbar syn!

Gunvor Petersson

© Gunvor Petersson

I NATT har det varit frost, -0.6 grader. Krassen i trädgården har vissnat.

Våra goda vänner från andra sidan Bjärehalvön åt lunch hos oss. Kaffet efter maten drack vi i Skummeslövsstrand efter en promenad i solsken på stranden. Bordet vi satt vid var skänkt av Andreasson Bygg och Skummeslövs badortsförening. Good work!

Gunvor Petersson

På stranden är det lätt att gå med rollatorn, men just nu är det jobbiga hjulspår tvärs över nedfartsvägen, säger Hildegard Bengtsson. © Gunvor Petersson

© Gunvor Petersson

VÅR PROMENAD gick i Skummeslövs södra naturreservat och nedanför längs stranden. Gråväder och fortfarande milt. I fjol vid denna tid lär det ha varit snö.
Det har varit frånlandsvind länge nu och det har gjort att vattenlinjen ligger långt ut. Stranden är bredare än vanligt. Stenarna i vattnet i södra Skummeslövsstrand ligger nära land. På vissa stenar satt skarvar, "ålakråkor".
Grupper med islandhästar, räknade vid ett tillfälle till 28 ekipage, rider ofta på stranden, som blir som en galoppbana. Som tur är rider de inte över hela stranden, utan i ett stråk nere mot vattnet.
Det är säkerligen en härlig upplevelse att rida längs denna långsträckta strand. Även en härlig syn att beskåda! Men idag såg vi endast den upptrampade stranden.

Gunvor Petersson

Leila Andreasen tar ut stegen. © Gunvor Petersson

I DAG GICK strandpromenaden norrut från Kolonivägen. Nedanför Brodds väg stod Leila Andreasen (medlem i föreningen) och väntade, vi hade bestämt så. Vi gick med stavar och det är härligt. Det ger mera träning och rörlighet i axlar och skuldror.

Tre småfåglar med vita lysande vingspeglar visade upp sig. Hemma konstaterade vi i fågelboken – och med hjälp av min man Tore, som är duktig på fåglar – att det var snösparvar vi sett.

Från Sjöfågelvägen till Kolonivägen plockade jag fram min skräppåse. Plastförpackning, tändare, ballonger o s v fyllde kassen som hamnade i soptunnorna vid Kolonivägen.

Vi avslutade promenaden med att göra qi-gong. Tänk att stå på stranden och göra qi-gong i november, otroligt!

Gunvor Petersson

DAGEN när Gustav II Adolf stupande i dimman vid Lützen. Var det det dimman idag skulle påminna oss om? Hur som helst var det åter en promenad vid stranden i gråväder. Utan vind och utan både strandskator och sädesärlor. Men skönt och avkopplande med 11 grader i luften.

Gunvor Petersson

© Stefan Eliasson

VARFÖR tror du att den här matten har valt att parkera sin bil på stranden?

1. Det fanns ingen annan ledig parkeringsplats

X. Hunden orkar inte gå så långt

2. Det är tillåtet

Stefan Eliasson

VILKEN LYCKA! Idag gick vi "rundan" i sol. Ljuset reflekterar sig i vattnet, och efter denna långa mulna period, får man känslan att man nu badar i sol! Hälsosamt, strandpromenader, särskilt med sol, ger välbefinnande i höstens mörker! Två strandskator tyckte det samma.

Gunvor Petersson

Ser man på, äntligen segar sig solen fram genom molntäcket! ! © Gunvor Petersson

I GÅR KVÄLL talade man på TV om att många flyttfåglar, i detta fall grågäss, flyttar inte så långt ner mot värmen som tidigare. Ett tydligt tecken på klimatförändringarna ansåg ornitologen i rutan. Flera fåglar än tidigare flyttar inte utan stannar och chansar på en mild vinter, detta med livet som insats.

När vi, min man Tore och jag, gick "rundan" (Kolonivägen-Vallbergavägen-Kolonivägen) på stranden idag upptäckte vi två sädesärlor. Så sent på året har vi aldrig tidigare sett sädesärlor. Två små underbara varelser med vippande stjärtar spelar ett högt spel, men lyckas de är de först på plan med bosättning och äggläggning till våren. Vi håller tummarna för att det går vägen för dem!

Gunvor Petersson

Gult = naturreservat. Är inte Sverige längsta sandstrand lika skyddsvärd?

Sträckan Torekov – Båstad är stundtals lite knagglig, men bjuder på många fina naturupplevelser, tycker Ulf Bjerstaf. ©Gunvor Petersson

I DAG BLEV DET en vandring längs havet mellan Torekov och Hovs hallar.

Mulet och grått, milt och utan blåst – härligt vandringsväder men visst början man längta efter lite sol.

Vad som var påtagligt var tystnaden i naturreservatet längs kusten på Bjärehalvön. Kan man lyssna till tystnad? Hur som helst var det mycket behagligt att uppleva den under vandringen. Inget sorl, inget brus från någon motorväg – tystnad,en lisa för själen.

Vi uppmärksammade också hur klart och friskt vattnet var här.

Vi såg tre  stora sälar som låg uppe på varsin sten. En av dem hade en mindre säl jämte sig. Minst en säl simmade i vattnet och stack stundtals upp huvudet. Eftersom en av sälarna var särskilt stor kan det ha varit en gråsäl, annars är knubbsälarna vanligast här. En fin naturupplevelse! Vi stod länge och iakttog dem, satte oss faktiskt och plockade fram fika nr 2 ur ryggsäckarna.

Längs i stort sett hela Bjärehalvön är kusten skyddad genom att vara naturreservat. Hur kan det vara att Laholms kust inte har samma skydd? Skulle inte Sveriges längsta sandstrand och vatten ha ett så högt värde att det kunde få bli naturreservat?

Ulf Bjerstaf

Gunvor Petersson

GRÅTT, grått, men gott, gott var vädret vid stranden idag. Mulet, milt och ingen blåst.
Inga strandskator syntes, bara kråkor. Dock fler spår av buskörning.
Promenaden var skön med ett svagt kluckande, skvalpande när vågorna rullade in mot stranden. Ljuvligt!

Gunvor Petersson

Tråkiga spår. ©Gunvor Petersson

FÖRSTA november var en för årstiden varm dag och bjöd på 12 grader. Perfekt för en vandringstur. Det var mulet när det var dags för promenaden. Men väl nere på stranden blev livet ljusare, särskilt när jag tittade bort mot Båstad. Där flödade solljuset ner mellan molnen och en kraftig solspegel bildades på havet eftersom vinden var svag och kom från sydost.

Nedanför Kolonivägen och söderut fanns tydliga spår av buskörning. Mitt sällskap berättade att det hade hörts vrålande motorljud från stranden i lördags kväll. Suck! Hur kan natur få användas på detta sätt?

I förra veckan sågs fler och fler strandskator på stranden. En dag 2, sedan 5, därefter 10 och sist 11 stycken. Idag observerades eller hördes inga. Kanske har de dragit sig längre söderut. Det kan förekomma att de övervintrar, men det är ovanligt.

Tyvärr blev det idag bara den här strandbilden med sladdspår, sedan satte sig några sandkorn i objektivet och det låste sig. En sandstrand är härlig men inte för kameror. Någon fin bild av solspegeln i vattnet blev det inte. Väl hemma kom borsten från symaskinsasken fram, inte första gången för detta ändamål, och ett par sandkorn ramlade ner på köksbordet. Bingo, kameran fungerar igen!

Gunvor Petersson