Elin Tallqvist, Gunvor Petersson och Mattias Lindström ser till att lågorna håller sig inom brandgatorna.
©Margareta Lindgren
Hett på strandheden
JAG TYCKER OM att gå flera gånger för att hitta lämpliga stigar, avpassa tiden och hitta uppslag för att förmedla vidare inför en vandring som föreningen ska leda. Den avslutande rekognoseringen föredrar jag att göra ensam. Inför vår vandring nu på torsdag 26/4 gick jag idag min ensamvandring i Skummeslövs norra naturreservat.
Eftersom vandringen är ett samarbete med Laholm utan gränser görs också en lista med ord som kommer att användas vid guidningen. Orden används i Svenska för invandrar-undervisningen både före och efter vandringen
När jag kom ner till stranden lite norr om Vallbergavägen, efter en skön promenad i skogen, spelade strandskatorna. Jag satte mig och åt mina smörgåsar och drack mitt kaffe medan jag studerade dem. Fantastiskt!
I närheten svedjades strandheden. Jag frågade om man ville ha hjälp av en frivillig. Det togs tacksamt emot och jag stannade i 3 timmar. Bränningen utfördess verkligt proffsigt. Brandgator hade klippts upp och där lades en bred sträng av vatten som strilades ut från en slang kopplad till en stor vattentank, som sakta kördes fram längs brandgatan. Dagen var lämpligt vald med ostlig, svag vind.
Bränningen sköttes av sex personer, inklusive traktorföraren. Mattias Lindström, biologstuderande, var med för första året. Annars var det personer med erfarenhet från flertalet bränningar.
Ett avgränsat område i taget sattes fyr på. Vattenkannor stod utsatta efter områdets kant vid brandgatan med vakter som såg till att branden höll sig inom området. En eftertrupp gick och släckte kvarvarande pyrande ställen, medan nästa område gjordes i ordning. Denna dag brändes heden från Vallbergavägen till Mellbystrandsgränsen.
Ja, heden ser ju inte vacker ut efter svedjningen! Varför gör man allt detta arbete? Mattias förklarar för mig att kvävet i marken försvinner och kvar blir näringsämnen. Detta främjar örterna på heden som också får mer ljus när växtligheten runt omkring inte konkurrerar. Så nu väntar vi på att det ska spira grönt ur den svartbrända marken. Mycket intressant att få vara med!
Gunvor Petersson
Kommentera gärna inlägget:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Stefan Eliasson » Var tycker du att vi ska placera bänkarna?: ”Jag tycker att vi gör ett försök med att placera ut bänkarna med exakt en kilome..”
-
Louise Bergwall » Gorm tog ytterligare en bit av dynerna: ”Tack Gunvor för dina bilder och information. Ger mig som bor långt härifrån unde..”
-
Eva Erlandsson » Stämningen skiftar snabbt: ”Det är poesi i bilderna såväl som i texten. Det är magiskt, utom på den sista bi..”
-
Eva Erlandsson » Idag är till och med skräpet vackert: ”Fantastiskt fina bilder.”
-
Eva erlandsson » Minne från då stranden var strand: ”Så vacker stranden skulle kunna vara! ”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
motion makadam klitter islandshästar snösparvar sladdspår skräp bilkörning avstängd väg tranströmer sälar suv klimatförändringarna is hallandsåsen flyttfåglar dyner vingband räddningsvägen andreasson bygg utomhusgym tordmule lagan kolonivägen isskulpturer frånlandsvind ålakråkor dimma vindsurfare qi-gong sädesärlor sillgrissla strandråg mellbystrand skräpplockning ornitologer dynkanten dynerna storm strandskator naturupplevelse vandringsled havssula vår vandring stavgång tretåig mås bil på stranden skattsökare värme snö snötäckt strand strandfynd surfare säl naturreservat plast vattenbrynet bilar skidor skummeslövs badortsförening snögubbe solnedgång stormar krabbelurer lagaoset metalldetektor promenad vejbystrand vresrosor ål frost havet stormfågel krossgrus taggtråd
Den koldioxid som kommer från växter som växer just nu tillför inget till atmosfären, den ingår i det dagliga kretsloppet världen över. Koldioxid som kommer från olja och kol, alltså väldigt gamla växter som har legat instängda under jordskorpan, det blir ett tillskott till atomsfären när det förbränns.
Bränning är ett praktiskt sätt att gynna blommor istället för gräs, kråkris och andra inte så intressanta växter vilket i sin tur leder till ett rikare insektsliv. Man kan se att hedbränning är mycket bra och det har visat sig under de åren när man har bränt att både blommor och insekter blivit fler. Det största problemet i dynområdet är istället igenväxningen.
Om man tar en plats som Mästocka ljunghed som exempel så har den en flerhundraårig historia av bränning och den miljön hade inte kunnat finnas utan elden. Det är naturreservat och där hittar man många ovanliga växter.
Patrik Slimane
Kväve är ett växtnäringsämne. Nitrogen, Phosfor, Kalium: NPK...Är de viktigaste ämnena för att få växter att växa. Det som går upp i luften när man bränner en hed är en massa koldidoxid, och det har vi redan för mycket av i luften. Så hedbränning är ett oskick.