©Gunvor Petersson

VINDRIKTNINGEN och vindstyrkan, temperaturen, nederbörden o s v, gör att stranden aldrig är den samma. Alltid visar den sig i nya skepnader med nya spännande fenomen att upptäcka. Den senaste veckan har snön försvunnit och kommit tillbaka för att åter försvinna. Däremellan låg sanden i dagern, men var blöt. Då kom kylan och stranden blev isig och frusen.
Lill julafton blev det mildare, det snöade ymnigt och blåste kraftig östlig vind. Med dottern och barnbarn tog jag en kvällstur till stranden. Vattenståndet låg otroligt långt ute. Vinden och snön hade pressat ut vattnet och vi kunde gå långt ut på den snötäckta havsbottnen tills vi nådde ut till vattnet och det isbollsskvalpande vattenbrynet. Märklig upplevelse.
Natten till juldagen försvann i stort sett snön lika snabbt som den kommit och följdes av regn och kraftig vind, denna gång från sydväst. Under natten har havet dånat och nått nästan upp till dynkanten.
Trots att det inte var sol eller vindstilla tog en hel del personer sig en strandpromenad på juldagen. Som alltid med sällskap av barn upptäcks det än mera. Barnbarnen visade på formationerna som fanns i kanterna där regnvattnet sökt sig mot havet. Troligtvis berodde det på att stranden varit frusen och att det sedan kommit så stora regnmängder under kort tid. Vid sådana här tillfällen saknar jag extra mycket föreningens naturexpert, Patrik Slimane, som kan förklara de mesta fenomen på stranden.
Vera gjorde ett ovanligt strandfynd – en registreringsskylt från en bil. Sådana strandfynd görs troligtvis bara på havsstranden i Laholm där man struntar i att respektera allemansrätten och terrängkörningslagen och kör bil på stranden.
Bort mot Kattvik syntes ett stort lastfartyg av något slag. Kanske hade det tvingats söka skydd i bukten i nattens starka vind. Så stora fartyg syns sällan här.

Gunvor Petersson