RÄCKET för rörelsehindrade har förbättrats i årets variant och är betydligt stabilare än fjolårets.
Fastän jag inte är så ofta på stranden bland alla bilar på sommaren, så har jag ändå hunnit märka att räcket används och är till glädje.
 Jag har träffat Gertrud Nilsson från Laholm, när hon använde räcket för att gå ut och vada i vattnet.
    – Jättebra, att det finns ett räcke, tyckte Gertrud.
Det tyckte också Birgit Karlsson från Växjö, när jag pratade med henne på väg upp från ett dopp i havet.
Räcket har inte bara varit en möjlighet för stöd för de som har behov att hålla sig i något när de går ut i vattnet, det har också haft flera andra funktioner:
    •    varit en samlingspunkt
    •    plats för att hänga sitt badlakan
    •    man har kunnat säga till sin kompis:  - Vi ses vid räcket!
    •    vändpunkt för stavgångare
    •    plats för ungdomar att sitta och prata
    •    ställe för barn att gå balansgång
I all sin enkelhet är räcket till glädje. Dock kan idén och utförandet kanske förbättras till nästa år.
Mina förslag är:
Räcket skulle kunna börja längre upp på stranden. Där skulle kunna finnas en sittbänk och ställning för att hänga badhandduken och krok för att hänga käppen.
Hade räcket varit dubbelt så att man kan stödja sig vid båda sidor kunde än flera ha möjlighet att ta sig ut i vattnet. Ledstänger i rostfritt, i två höjder, som jag sett vid en handikappramp i Falkenberg skulle vara mycket bra.
Placerades räcket där det finns en handikapptoalett i närheten vore det förträffligt.

Det är nog fler än jag som blev konfunderad när det började schaktas och grävas på strandheden, först i Skummeslöv och senare även i Mellbystrand. Vresrosorna doftar ju så gott – och hör väl havstranden till...Varför får de nu plötsligt inte finnas kvar? i samband med dagens guidade visning på strandheden både norr och söder om Kolonivägen i Mellbystrand fick jag svaret.
– Gör vi ingenting så kommer hela heden att bli ett enda sammanhängande och ogenomträngligt vresrosbuskage, uppblandat med bergtall och al. Och det skulle betyda slutet för i stort sett alla andra mer anspråkslösa växter som behöver en öppen hed för att överleva. Vilket i sin tur får förödande effekt för insekter och fåglar.
Det var i sammanfattning budskapet från det s k strandhedsprojektets vältaliga representanter Kill Persson, miljökonsult och Margareta Lindgren, miljösamordnare i Laholms kommun.
Och även om de allra flesta åhörarna tycktes helt överens med den analysen förekom det också en mängd frågor.
– Måste ni verkligen ta bort alla träd och rosor, frågade t ex någon.
– Nej, svarade Kill Persson och fortsatte: dels har vi inte avtal med alla markägare och det krävs ju för att vi ska kunna röja på deras mark och dels är det i praktiken omöjligt att utrota vresrosen. Vad det handlar om är att hålla den tillbaka så pass mycket att strandheden får får fortsätta att vara just en strandhed.

...för både kropp & själ
SOLEN SKEN, vinden fläktade och de gässprydda vågorna bidrog med en behagligt brusande ljudkuliss. Det var kort sagt en perfekt dag för föreningens Må bra på stranden-dag.
Många som kom till vårt tält nedanför Skummeslövsbadet deltog i flera pass. En del kombinerade Qigong och yoga, andra stavgång och mindfulness. Själv valde jag två ytterligheter: intervallträning och meditation. En perfekt kombination visade det sig! Roine Johannesson frånTakeCare pushade mig och de andra i gruppen till utmattningens gräns och Martin Andersson lockade med sin lugna stämma och flöjttoner fram ett kravfritt tankeflöde och mycket behagligt bara-vara-tillstånd. I ärlighetens namn måste jag säga att både Martin, Roine och de andra ledarna (Gunvor Petersson, Åsa Niklasson, Anira Möller och Christina Ullman) hade mycket hjälp av sällsynt goda miljömässiga förutsättningar. På det sättet är stranden fantastiskt – den fungerar som inspiration både när man vill ta ut sig och när man vill blicka inåt.

Stefan Eliasson

NÄR folket märkte att SMHI:s prognos inte stämde med verkligheten, strömmade det till som aldrig förr för att vara med om eftermiddagens exkursion på stranden nedanför reningsverket i Skummeslövstrand. Stora och små låg först med rumporna i vädret och fingranskade närmiljön i jakten på levande eller döda organismer. Därefter kom det mest efterlängtade momentet – håvningen. Algbältet närmast strandkanten bekymrade ingen och vattnet lockade både vadare och badare.

SMHI varnade för åska, regn och hård blåst inför vår andra programpunkt under Västerhavsveckan. Och visst blåste det friska vindar, men solen värmde gott den tappra lilla skara som inte låtit sig skrämmas av väderprognosen. Så det blev en riktigt fin dynexkursion där bl a Skummeslövs-syskonen Emilia och Leo med mamma Maria fick lära sig att det här med växter och djur i dynområdet är en näringskedja som vi måste vara rädda om. Försvinner en art så får det genast återverkningar för någon annan.