VÄDRET VAR INTE det bästa, kallt för årstiden och småstänk i luften. Inga personer "utifrån" kom till vandringen. Men med bussen från Laholm kom ett 20-tal Sfi-deltagare för att komma ut i den svenska naturen denna regniga vårdag. Det var den unge mannen Butrint och ett gäng kvinnor från alla världens hörn Zambia, Kina, Eritrea, Kosovo, Ryssland, Tailand osv.

Vi lärde oss att känna igen ljudet av bofink, gransångare och talgoxe. Såg vitsippor och hur björkens blad börjat titta fram. Tyvärr tilltog regnet och det hela blev en ganska så blöt tillställning.

Eftersom Håll Sverige rent-kampanjen med skräpplockardagar pågår hade vi med plastpåsar och plockade bort plast o dyl utefter vårt promenadstråk i Skummeslövs norra naturreservat och vid havet.

Stranden var inte så tilltalande som den kan vara, men vi tittade på musslor och andra strandfynd. Många tog med sig en liten samling hem.

Skräp fanns det gott om på stranden, vilket lämnades i soptunnorna vid Vallbergavägen – och så hade vi dragit vårt strå till stacken i skräpkampanjen.

Vårsäsongens avslutande vandring med Laholm utan gränser blir på Hökafältet den 16 juni kl 10.00. Samling vid parkeringen i södra delen av reservatet. Då hoppas vi på sol och värme, men som alltid i det svenska klimatet gäller det att ha regnkläder i ryggsäcken. Välkomna!

Ulf Bjerstaf

Gunvor Petersson

©Gunvor Petersson

VÄDRET VAR INTE det bästa, kallt för årstiden och småstänk i luften. Inga personer "utifrån" kom till vandringen. Men med bussen från Laholm kom ett 20-tal Sfi-deltagare för att komma ut i den svenska naturen denna regniga vårdag. Det var den unge mannen Butrint och ett gäng kvinnor från alla världens hörn Zambia, Kina, Eritrea, Kosovo, Ryssland, Tailand osv.

Vi lärde oss att känna igen ljudet av bofink, gransångare och talgoxe. Såg vitsippor och hur björkens blad börjat titta fram. Tyvärr tilltog regnet och det hela blev en ganska så blöt tillställning.

Eftersom Håll Sverige rent-kampanjen med skräpplockardagar pågick hade vi med plastpåsar och plockade bort plast o dyl utefter vårt promenadstråk i Skummeslövs norra naturreservat och vid havet.

Stranden var inte så tilltalande som den kan vara, men vi tittade på musslor och andra strandfynd. Många tog med sig en liten samling hem.

Skräp fanns det gott om på stranden, vilket lämnades i soptunnorna vid Vallbergavägen – och så hade vi dragit vårt strå till stacken i skräpkampanjen.

Vårsäsongens avslutande vandring med Laholm utan gränser blir på Hökafältet den 16 juni kl 10.00. Samling vid parkeringen i södra delen av reservatet. Då hoppas vi på sol och värme, men som alltid i det svenska klimatet gäller det att ha regnkläder i ryggsäcken. Välkomna!

Ulf Bjerstaf

Gunvor Petersson

Elin Tallqvist, Gunvor Petersson och Mattias Lindström ser till att lågorna håller sig inom brandgatorna.

©Margareta Lindgren

JAG TYCKER OM att gå flera gånger för att hitta lämpliga stigar, avpassa tiden och hitta uppslag för att förmedla vidare inför en vandring som föreningen ska leda. Den avslutande rekognoseringen föredrar jag att göra ensam. Inför vår vandring nu på torsdag 26/4 gick jag idag min ensamvandring i Skummeslövs norra naturreservat.
Eftersom vandringen är ett samarbete med Laholm utan gränser görs också en lista med ord som kommer att användas vid guidningen. Orden används i Svenska för invandrar-undervisningen både före och efter vandringen
När jag kom ner till stranden lite norr om Vallbergavägen, efter en skön promenad i skogen, spelade strandskatorna. Jag satte mig och åt mina smörgåsar och drack mitt kaffe medan jag studerade dem. Fantastiskt!
I närheten svedjades strandheden. Jag frågade om man ville ha hjälp av en frivillig. Det togs tacksamt emot och jag stannade i 3 timmar. Bränningen utfördess verkligt proffsigt. Brandgator hade klippts upp och där lades en bred sträng av vatten som strilades ut från en slang kopplad till en stor vattentank, som sakta kördes fram längs brandgatan. Dagen var lämpligt vald med ostlig, svag vind.
Bränningen sköttes av sex personer, inklusive traktorföraren. Mattias Lindström, biologstuderande, var med för första året. Annars var det personer med erfarenhet från flertalet bränningar.
Ett avgränsat område i taget sattes fyr på. Vattenkannor stod utsatta efter områdets kant vid brandgatan med vakter som såg till att branden höll sig inom området. En eftertrupp gick och släckte kvarvarande pyrande ställen, medan nästa område gjordes i ordning. Denna dag brändes heden från Vallbergavägen till Mellbystrandsgränsen.
Ja, heden ser ju inte vacker ut efter svedjningen! Varför gör man allt detta arbete? Mattias förklarar för mig att kvävet i marken försvinner och kvar blir näringsämnen. Detta främjar örterna på heden som också får mer ljus när växtligheten runt omkring inte konkurrerar. Så nu väntar vi på att det ska spira grönt ur den svartbrända marken. Mycket intressant att få vara med!

Gunvor Petersson

©Gunvor Petersson

DET BLIR INTE så ofta strandbesök nu när man kan sticka fingrarna i jorden i trädgården. Är jag på stranden går jag oftast stavgång i jakt på en bättre kondition. Tyvärr blir inte naturupplevelserna att skriva om desamma vid stavgång. Men strandskatorna fascinerar mig ändock!

Jag har bestämt mig för att ge mig tid att studera deras spel. Orrar spelar, tranor dansar, men att strandskatorna också spelar har jag aldrig vetat förrän jag hittade det här på nätet:

Under hela häckningstiden uppför strandskatorna ett slags spel. En strandskata inleder, stelnar till, böjer huvudet framåt – nedåt, reser hjässfjädrarna och utstöter långa serier av "kubik" –lätet i allt snabbare takt. Det blir en ström av högljudda toner, men då och då saktar rytmen av och lätena kommer i stackato, som om spelverket hakade upp sig. Medan konserten pågår för fullt börjar någon av fåglarna springa fram och tillbaka. Andra exemplar ansluter sig, och med underliga nickande huvudrörelser löper snart flera fåglar efter varandra. Ibland tar hela sällskapet till vingarna och fortsätter förföljelseceremonin i luften. Ibland stannar fåglarna i ring i löjligt kutryggig attityd och drillar med näbben mot marken. Från denna ring kan två stycken avlägsna sig och para sig.

Det här måste jag iaktta och uppleva!

Hoppas bara att den guldfärgade metallic-SUVen inte bränner fram i 90 km längs hela vattenbrynet så som den gjorde på skärtorsdagen. Och att strandskatorna kommer igång igen med sitt spel efter en sådan upplevelse.

Gunvor Petersson