Det finns alltid något nytt att se

JAG MÅSTE erkänna att jag inte visste om att den fanns, den europeiska vandrardagen. Men det gör den, och på den arrangerade Strandmiljö Laholm en vandring tillsammans med Länsstyrelsen och Svenska Turistföreningen. Gunvor Petersson och Ulf Bjerstaf skulle guida oss genom två strandskogar, Svarvareskogen och Skummeslövs norra naturreservat.

Arton personer mötte upp denna söndag förmiddag på ängen vid Strandpensionatet. Vi var nästan lika många män som kvinnor, och dessutom en liten flicka och en hund. De båda sistnämnda fick bäras någon liten bit, men övriga tog sig faktiskt fram helt för egen maskin hela vägen, en knapp mil på drygt fyra timmar. Men då tog vi också två välbehövliga och mycket trevliga fikapauser. Dessutom stannade vi upp lite då och då när Gunvor hittat en eller annan spännande svamp, snigel eller småkryp att berätta för oss om.

Vi fick också höra om varför de här skogarna är så märkligt kuperade, att det är dynryggar i olika riktningar som är en kvarleva från sandflykten som pågick i flera århundraden innan tallskogen planterades.

Ulf pratade bland annat om tystnad som bristvara i världen vi lever i, något som är mycket påtagligt i de här naturreservaten. Det blir nämligen aldrig så där riktigt skogstyst här med motorväg och bebyggelse så nära inpå. Desto viktigare att värna om att dessa gröna oaser får finnas kvar, i en trakt där varenda markbit lätt kan sneglas på som eftertraktad och dyrbar tomtmark, tack vare närheten till havet.
Jag som varit i Svarvareskogen några gånger förut, och som ofta går i Skummeslövs norra reservat blev påmind om att det alltid finns något nytt att se i naturen, alltid något nytt att reflektera över eller lära sig. När man går tillsammans med andra, eller bara går en annan stig än den gamla invanda kan skogen hemmavid bli en ny upplevelse varje gång.
Vandringen avslutades med en sträcka på stranden och även på den vackra strandheden. Dit ner når inte bullret från E6 och denna höstlika söndag hördes just inte så mycket mer än bruset från havet. Det är så jag gillar vår långa strand allra bäst, smått ödslig när badsäsongen är över. Då kan man gå i lugn och ro och njuta av de storslagna vyerna runt Laholmsbukten.

Jens Hallberg